Aftonbladet – 25 november 1847, sida 2

Chevaliern: Förträffligt! Och när få vi ta huset i besittning?... Dixmer: Redan i afton .... Märkte ni, chevalier, hur man skröt med källrarna, liksom man hade anat till hvad bruk Vi ärna begagna dem? Chevaliern: Ja, hvad slumpen ibland fogar I underligt .... Dessa källare bespara oss verkligen tre dagars arbete, då de sträcka sig ända fram under murarna kring Tempeltornet .... Och nu, då drottningen blifvit prevenerad att vara på sin vakt, behöfver man blott underrätta henne, att om fyra dagar alla anstalter äro vidtagna för hennes flykt; men hur skola vi kunna meddela henne en sådan underrättelse?... Om vi hade någon vän bland de municipalembetsmän, som dessförinnan skola göra vakt i Tempeltornet .... Vet ni hvilken sektion, som nästa thorsdag kommer på vakt? Dixmer: Sektionen Lepelletier. Chevaliern: Den, de äro ursinniga Jakobiner! Dixmer: Ja, det blir kinkigt nog... men jag skall fundera på saken!... Chevaliern: Men för Guds skull, min vän, inblanda inte er hustru mer i våra komplotter. Besinna för hvilka faror ni blottställde Genevieve, då ni i går afton skickade henne ensam till tullen du Roule, för att tillställa mig de der kläderna, med hvilkas tillhjelp jag lyckades inkomma i Paris. Dizxmer: Nå, hvarföre skulle inte äfven en qvinna sälta sitt Hf på spel, om det blefve nödigt för att rädda drottningen? Heloise Tison, dotter till portvaktaren i Tempeltornet, uppoffrar sig ju frivilligt för vår sak? Hvarföre skulle inte Genevieve göra hvad Heloise gör? I Medborgarinnan Roland delar ju sin mans landsflykt, och måste äfven dela hans död, om Gi rondisterne bli gripne. Chevaliern: Ja; men medborgarinnan Roland .... Dixmer: Nå, vidare.... Chevaliern: Nej, ingenting. Dixmer: Medborgarinnan Roland älskar sir man, ville ni säga, då deremot Genevicve inte älskar mig.