Aftonbladet – 25 november 1847, sida 2

framställa dem, fästa oss vid den tudpunkt, då brotimilsundersökningen erhöll sin sista bestämning genom ordonnansen af år 1670. (Forts. följer.) UTRIKES. )) ITALIEN. Pa:er Ventura, bekant såsom Roms förste predikant, har skrifvit ett bref till Vicenzo Gioberti, författare till II Gesuita modernov, hvari han teckar honom för öfversändningen af elt exemplar af detta verk (som afslöjar jesuitismens förferande och innersta syftning) cc: yttrar att det är ett iblend dem, som icke tillkommit utan gudomlig ingifvelse (non sine al:quo divino sfilatup.) Pastorn i Reggisno, inom Modenas område, hvilken hade predikat i fortskridandets anda, blef derföre på styrelsens vägnar tillrättavisad; men förklarade att om man fordrade att ban skulle predika i en ann:h mening, så borde han få ett nytt evangelium; enligt det evangelium, som han besvurit i sin presterliga ed, kunde hen icke predika annorlunda än han gjort,. Pater Venturas ryktbara predikan på årsdagen af nuvarande påfvens tillträde var grundad på semma åsigt af kristendomen, hvilken åsigt äfven är den, som töranledt större delen af Giobestis skrister; dessa för romerska kyrkan nya idter tyckas alltså sprida sig ibland katolska presterskapet. Fivzzano säges nu vara bragt i hertigens a! Modenz2 våld, den ö November, genom en ö:verraskning. Det försäkras att underhandlingar då innu foriforo mellan hofven i Toscana och Modena om ändring af den bekanta traktaten, enligt hvilken Fivizzano skulle afsöndras från Toscana och införlifvss med Modena, tech att storhertigen af Toscana bade i vederlag erbjudit hertigen af Modena åtskilliga gods i Böhmen, som lemna vida större afkastning än statsinkomsterna frin Fivizzano. Hvad man vet red visshet, är att storhertigen försäkrat de honom uppvaktande fiv:zzanerna, att han icke vore overksam för den af dem framställda anbållan att fortfarande få vara toscaner, och uppreanat dem ait i lugn afvakta utgången; samt att fivizzanerna i denra förväntan hade tills vidare afstått från sitt beslut att med våld mota hertigens af Modena till besittningstagandet afsända trupper. De hade sålunda dragit tilibaka sina utpaster, och den i massa väpnade folkmängden hade återgått til sina bem. Alldeles oförmodadt intågade nu de modenesiska trupperna cch bemäktigade sig landet. Det pistås att storhertigen har protesterat häremot; och man ver orolig öfver hvad fivizzanerna kunde ämna företsga; ty hela hertigens af Modena krigsmakt förmår icke mot dem bibehålla sig i landet. Men en felkiesning derstädes skulle gifva Österrike förevändning att bistå hertigen, och sålunda låta sina trupper öfverskrida det österrikiska ltaliens gränser, hvilka hittills, med undantag af det omtvistade stadsområdet i Ferrara, blifvit af Osterrike noggrannt respekterade. OSTINDIEN. Tidningen Bombay Times, för den 4 Sept. meddelar ett par märkvärdiga förordningar af durbar (statsrådet) i Lahore, utfärdade den 24 sistl. Juli för saratlige maharadschans af Labore och konungens över Sejkerna, Dullip Singhs stater, och anmärker att dessa förordningar äro att anse såsom en seger ef tryckpressen öfver några bland de mest inrotade fördomarne i stabilitetens egentliga hembygd. Sedan remligen os!indiske generalguvernörn, lord Hardinge, nyligen lyckats förmå en 2f de indiska regeringarne vid nordvestra gränsen att formligen afskeffa enkors förbränning på sina mäns bål, barns dödande och slafhandel, lät ban genom trycket allmängöra de på persiska förda underhandlipgarna härom. Den sålunda äfven i Pendscheb spridda kunskspen om skälen till dessa reformer har förmått styrelsen derstädes att följa exemplet. I den ena 2f kungörelserna förklaras, att då bruket att döda qvinliga barn och förbränna enkor, är högst orättfärdigt, i !hy att oskyldigas lif såmedelst uppoffras; och seden de lärdaste cch dygdigaste panditer och ,kännare af schasiras efter grundlig forskning förklerat slika sedvänjor uttryckligen förbjudna i alla heliga urkunder, helst Verldsalltets Skapare icke ficner välbehag i åskådandet af sådan villfarande grymhet, o. s. v., alltså varda förutnämnde sedvänjor, så väl som handeln med slafvar, ifrån nu och allt framgent afskaffade i ella styrelsens af Lshore områden. I följd häraf förkunnas, att ingen sirdar (stamphöfding) eller ordningsman, eller godsegare, eller jordbrukare, eller någon annan undersåte paf Lahore, må tillåta sådant; således hvarken mördandet af qvinliga barn, eller förbrännan,det sf någon enka på sin mans bål, eller försäljning af män, qvinnor eller barn. Särskildt inskärpes samtlige ortsmyndigheter att hos durbar genast angifva om någon gör sig skyldig till stöld eller försäljning af barn — Den andra kungörelsen förklarar, att då det förut a rsnssrararse RR TA