Aftonbladet – 25 november 1847, sida 1

Lorin: Den der, som i går råkade ut för patrullen på gatan Jacques... den okända, för hvilken både du och jag satte våra lif på spel. Maurice: Jaså, den der okända. Lorin: Hvem var hon då? Maurice: Det vet jag inte. Lorin: Hvad! vet du det inte? Maurice: Nej. Lorin: Säg åtminstone om hon var vacker. Maurice: Åh, så der. Lorin: Hon hade kanske råkat stanna för länge qvar vid något kärleksmöte? Maurice: Kanhända. Lorin: Hvar bor hon? Maurice: Det vet jag inte. Lorin: Vet inte! Omöjligt! du följde henne ju hem? Maurice: Hon sprang ifrån mig. Lorin: Sprang ifrån dig!... du lät henne springa ifrån dig?... nå, hvem fan kunde väl trott det om dig?... ah, jag förstår... den blyga dufvan blef kanske en tigrinna... det smärtar dig; men du har blifvit ännu mera kär. Maurice: Jag kär? Lorin: Ja, just du... men låt oss tala politik, jag kom egentligen hit för den skull. — Maurice: Egentligen? l Lorin: Ja visst... ah, den här gången slipper du mig inte så lätt. Vet du nyheten? Maurice: Att girondisterne äro landsflyktige? Lorin: Bah, det är redan gammalt. Maurice:. Det daterar sig ifrån i går, klockan fyra eftermiddagen. Lorin: Den andra nyheten tilldrog sig i går klockan tio på aftonen. Maurice: Jaså, du menar, att Drottningen sökt komma på flykten? Lorin: Ah, det är ingenting. Maurice: Hvad är det då eljest? — Lorin: Jo, den der ryktbare Maison-Rouge, Marig Antoinettes försvarare och trogne riddare, har kommit till Paris. Maurice. Ah, verkligen. Lorin: Ja, han sjelf i egen person. Maurice: När då? Lorin: I natt. Maurice: Hur -kunde det lyckas honom? Lorin: Jo, han var förklädd till jägare vid nationalgardet. En qvinna af folket, som an