Aftonbladet – 24 november 1847, sida 3

(Införes på begäran.) Krigsbefälet är ännu församladt. Förmodligen fortfar det med sina arbeten, som bedrifvas under allsköns hemlighet. Då ett helt stånds offentligt sammankallade ombud sammanträda, borde man vänta att deras öfverläggningar och beslut ej skulle vara någon ordenshemlighet. Både principalerne och de af dem, som ej äro berättigade att utse fullmäktige eller sjelfva vara med att bevaka sitt bästa, likasom statsmakterna, tyckas likväl böra vara angelägna derom, att deras sak offentligen bebandlades. Ensidiga eller obilliga eller rent af orättmätiga beslut kunde då möjligtvis förekommas, emedan om diskussionerna voro kända, hade man tid och tillfälle att genom tryckpressen fästa krigsbefälets uppmärksamhet på de misstag och olämpligheter, som vore å bane. Under en offentlig behandling af de der förekommande ämnena, hade väl aldrig ett så ensidigt, att ej säga obilligt och orättvist, beslut kunnat ega rum, som det hvarmed det förra krigsbefälet afgjort de militära landshöfdingarnes pensiorsrätt. Militären sjelf erhåller, som man vet, full pension, efter 30 års tjonstetid, vid 50 års ålder. Sin pension få de bibehålla, de må blifva hvad som heldst, utem landshöfdingar. Endast och allenast i detta sistnämnda hänseende skiljas de från pensionen tills de taga afsked från sagde tjenst. Men blifva de i stälet postmästare, tullförvaltare, tulldistriktchefer eller vad annat som heldst, så få de bibehålla sin pen