— Man kan knappt tänka sig en ängsligare och fulare November, än den, hvari vi lefva nu för tiden; och om vi spörja Tidens stora P. efter orsaken till all denna bedröfvelsa, hafva vi säkert att vänta till svar: se der resultaterna af folkvilanl, Ty huru är det väl möjligt, att himmelen skulle kunna vara töcknig och hela atmoseren regntung, om icke den i de rättrognes ögon förhatliga folkviljan hade blifvit proklamerad till första och enia lag? Har man någon in sett annat ön solsken på firmamentet under absolutismens salivgörande spira? Är väl någonsin falt väder och regn, slask och smuts till finnandes, så längs en euvåldsherre får styra kenstitutionen, högst — med tillhjelp af en öfra kammare,, som värnar maktea emot folkets afskyvärda arsaråk på rättigheter och på aliss jemlikhet inför lagen? Nej! Alltså då nu det fula vädret visar sig, kan det ej komma af annat, än stt sjalfva den arma naturen börjar till betydlig grad lida af demagogt TI dessa naturhistoriska baraktelser föropledes man af de fromma och vackra u!gjutelser, hvarmed Tiden för i lördags riktade publiken i frågan om olyckorna i Schwaiz. Det är väl sant, att der endast talades om samhbältets hicmel, moln i politiken och slask i theorierna. Men vid närmare betraktinde skall san finna, att allt hvad tidshärolden P. siger om grunden för orolighaterna i Schwez, Ika