Aftonbladet – 23 november 1847, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Angående pigan Anna Ulrika Åman (hvars namn först i polisen oriktigt uppgafs vara Åbom), misstänkt att hafva afdsgatagit sitt nyfödda barn, förekommo vid polisförhöret i deg följande upplysningar. En barnmorska hade i går morse blifvit af pigan Åtoars matmor tillkallad för att undersöka Å mans tillstånd; hon fann snart, att Åman nyligen framfödt barn. och yttrade sin bestämda öfvertygelse derom; Åman nekade imedlertid i det längsta. Slutligen hade hon erkänt, att hon blifvit förlöst, och att barnet låg i en korg uti vagnshuset. Barnmorskan hade då skyndat dit och tagit vård om barnet, som var en flicka. Barnet hade nafvelsträngen lindad ett par hvarf om halsen, hvilken om. ständighet gåfve anledning förmoda att barnet kanhända blifvit strypt, såsom barnmorskan utlät sig, men hvarvid hon tillika upplyste, att sådana förlossningar förekomma, der nafvelsträngen slingrat sig kring fostrets ha!s. Hon hade tvättat och skött om barnet, i hopp att kunna återkalla det till lifvet; men det var och förblef dödt. Hon trodde att det blifvit med lif framfödt, men kunde ej säga detta bestämdt. Amans kamrater, pigorna Sjögren och Mattsdotter, hördes äfven. men hade ingenting annat att upplysa, än att Aman ej legat till. sängs under måndagsnatten, utan suttit uppe; hon hade klagat öfver illamående, förorsakadt af förkylning. man, som är sjuk, har blifvit insatt i cell i Rådhushäktet, der hon åtnjuter den vård, hennes belägenhet påkallar; häktets vaktmästare anmälde, att patienten befinner sig sämre i dag, än i går. — En ung man vid namn Frans Theodor Grönberg har, efter åtskilliga äfventyr af mer och mindre skamlig art, blifvit tilltalad för att på sednare tiden hafva försökt praktisera i konsten att göra guld. Det uppgifves hafva gått så till, att han till åtskilliga personer af anseende och förmögenhet afskickat anonyma bref, i hvilka anhållits om penningelån på 200 rdr — 500 rdr — 3500 rdr — under hotelser att om lånen vägrades, den förfärligaste hämd skulle följa: personernas namn skulle blif a brännmärkta genom elaka rykten, dem brefskrifyaren ville sätta i: omlopp; han förklarade sig ämna skrifva och låta trycka smädeskrifter, o. 8. v. Till svar på ett af dessa bref, erböll författaren i möbelboden vid Jacobs torg en biljett, så lydande: Svar på brefvet till N. N. fås af B. C. Bergman, polismästare. En lärgosse hade af en person, den han i Grönberg igenkänner, förliden lördag blifvit anmodad att till ett fruntimmer aflemna ett bref af samma innehåll som de ofvannämda. Sedan fruntimret läst ett par rader, kastade hon brefvet ifrån sig och slog igen dörren efter budbäraren. Lärgossen berättade sitt lilla äfventyr, och man rådde honom att söka upptäcka den som gifvit honom den besynpnerliga kommissionen. Gossen gjorde så, och kom snart Grönberg på spåren, men denne nekade då, att hafva uppdragit åt gossen att framlemna något bref. Afven i polisen, der Grönberg i dag var inställd, bestridde han det han haft med de ifrågavarande brefven att skaffa. Hr polismästaren, till hvilken några af dessa bref blifvit öfverlemnade, tillsade den tilltalade att sätta sig ner och skrifva några rader, till jemförelse emellan hans stil och den hand, som skrifvit merberörde bref. Polismästaren dikterade ur ett af dem och Grönberg skref: Att jag i sin helhet utför allt hvad som här ofvan är sagdt, så vida jag ej på sagder tid... Den tilltalade hade en grof penna, så att dragen ej blefvo så fina som de borde; registratorn lemnade honom en annan, med yttrande: tag denna, der går bättre! Polismästaren fortfor: ... har erbållit ett nöjaktigt svar, det svär jag på och måtte alla helvetets makter... Så står det i brefvet, yttrade polismästaren i parentes. ... helvetets makter evinnerligen annamma mig både till kropp och själ, om jag ej håller ord. Stockholm den 29 Oktober på förmiddagen 4847. Man jemförde och fann det synbarligt, att samma hand som skrifvit detta, äfven skrifvit de hotande lånesupplikerna. Grönberg är född 4823; hans far, som varit vaktmästare, dog i hars späda år. Ynglingen hade börjat sin bana i skräddarelära och sedan kommit på källare; derefter hade han biifvit kancrier: så extra vaktmästare: sedermera hade han i tuiars namn drifvit tobakshandel, och slutligen idkat sitt första yrke, skrädderi. Han har på olika tider verit tilltalad för stöld, förfalskning och försök till sjelfmord. . Såsom försvarslös blef han nu förklarad skyldig att träda i häkte.