Aftonbladet – 23 november 1847, sida 3

(Insändt.) OM PUBLICISTISK DEPRAVATION. Insändaren som med lifligt intresse och spänd uppmärksamhet följt tidningspressens verksamhet, och dervid gjort sina iakttagelser öfver de olika meningsfraktionernas taktik i den politiska striden, anhåller att i Aftonbladet vinna plats för efterstående reflexioner öfver åtskilliga företeelser inom tidningsverlden, som äro särdeles egnade att förråda en tendens till djup depravation hos ett visst politiskt kolteri, hvars hela styrka tyckes vilja koncentrera sig i calomniens, parti.ätskhetens och det personliga intressets vanmäktiga försök att uppresa en dam emot tidsandans anspråk på föryngring och förenkliovg af åtskilliga institutioner, hvilkas föråldrade former utgöra en tvångtröja som hindrar nationalkraftens fria utveckling. Må man erinra sig, att det ej är detta kotteris hårdnackade strid emot folkviljan , som här göres till föremål för klander, det är det lumpna, det moraliskt förkastliga i sjelfva sättet, mot hvilket insändaren riktat sitt ogillande. Bland allt slags moralisk depravation gifves intet, till sitt innersta väsende mera föraktligt, än ett visst slags litterär vanfrejd, som, hittills i någon mån tolererad af offentligheten, ingriper så mycket oemotståndligare, och tränger så mycket djupare i samfundslifvets innersta, samt derföre jemväl till en del betingar riktningen af dess utveckling, och sålunda, ehuru alltid under ett hedrägligt smink af sanningskärlek och redlighet, arbetar rastlöst att undergräfva, ja, om möjligt, totalt utplåna känslan af rätt uch sedlighet, samt gjuta demoralisationens farligaste och säkrast verkande gift uti de frön till kulturutveckling, hvarur kommande generationers andliga lif skall uppspira. Det lär ej vara mer än en tanke derom, att det är pressen — i egenskap af upplysningens och sanningens kondensator — som har folkets framtid i sina händer, i hvad som står i samband med dess intelligenta och moraliska kulturutveckling, och af sådan orsak har pressens verksamhet ett ädelt och stort syftemål, men derjemte äfven ett motsvarande ansvar. Detta ansvar kräfver oeftergifligt att pressen upprätthåller tryckfribetens helgd, genom stt varmt och rastlöst beifra alla de missbruk deraf, som förr eller sednare skulle beröfva densamma kärnan af dess värde och inflytande, så vidt nemligen dessa missbruk ej brännmärkas såsom en farlig utväxt, en giftig böld, ett frätande ondt, som hotar angripa statskroppens moraliska lif i dess ädläste verksamhet. Det andliga läkarekallet är tungt liksom det fysiska, men det är dock nödvändigt att någon vill föra den moraliska lansetten och söka bortskära detta sedliga dödkött, som fräter djupt omkring sig och hotar det offentliga lifvet med ohelsa. Se der anledningen hvarföre insändaren anser det vara af största vigt, för upprätthållandet af tryckfrihetens helgd, att pressen då och då anställer vidräkningar med dem bland sina organer, som föra afvog sköld, bära sveket inom det slutna visiret, och med jesuiternas valspråk till fältrop, sarat lögnen och oärligheten till lösen, inlägga meriter, samt tillkämpa sig lagrar tå den litterära vanfrejdens tummelplats. Man har några färska exempel, huru högt på bildningens trappa den moraliska depravationen inkräktat sig en vapensven, hvars mandater adlat hennes språk till bannstrålar mot sanningsoch rättskänslan, utslungade från landets förnämsta lärosäte af en man, som bekläder kathedern. Vi hafva sett huru en politisk tidning, i spetsen fär hvars redaktion befinner sag en professor från Upsal2, i sin polemiska diskussion nedsjunkit till en ömklig depåt för alla möjliga, under mer än ett decernium hopsmidda fabler och framkastade oförsynta lögner, alla riktade mot den liberala pressen och redan sedan åraal tillbaka fullkomligt vederlsgda af denss:mma, hviltet dock ej hindrat Tiden att undfägna sin pub!ik med detta förlegade lager af den moraliska depravationens, den lItterrra vanfrej