Aftonbladet – 23 november 1847, sida 2

— Ar nare årens allvarligare sträfvanden hade satt hans själ ur stånd att kunna värdera lättsinniga njutningar. Han hade öppnat ett svalg mellan sig och sin ungdom; —hans hjerta kunde ej mer blifva ungt. . Ett troget bröst skall trösta mig för allt, tänkte han. Yang-y-se är skön och ler alltid så vänligt då hon ser mig. Jag skall söka vinna hennes kärlek. . Fi-ho-ti öfverlemnade sig nu med hela sin själ åt denna nya passion. Yang-y-se lyssnade gynnsamt till honom. Han kunde ej klaga öfver grymhet och trodde sig älskad. Med den ädla och sjelförsakande ifver, som tillhörde hans tidigare karakter och som är så sällsynt i China, helgade han alla sina kommande år åt sin kärleks föremål, och slösade på henne alla sitt rika hjertas skatter. För några veckor njöt han denna tjusande dröm, hvarur han alltför snart väcktes. En rivaliserande skönhet önskade att vid sig fästa den rike och frikostige Fiho-ti. Hvarför,, sade hon en dag, hvarför låter ni bedraga er af Yang-y-se? Inbillar ni er att hon älskar er? Häri misstar ni er. Hon har intet hjerta, och det är blott hennes fåfänga som förmått henne att emotlaga er som sin slaf. Läs detta bref, Yang-y-se skref det till mig ej längre sedan än i förrgår. Fi-ho-ti läste som följer: Vi hade en gudomlig supe med den glade författaren sistliden afton, och önskade mycket att ni varit med. Ni behöfver ej bry mig för mitt tycke för honom. Jag älskar honom ej, men det roar mig att kunna befalla öfver honom; med ett ord, emedan föreställningen att bland mina tillbedjare räkna en af de utmärktaste män i Peking smickrar min fåfänga. Men kärlek — ack! det är något. helt annat. Fi-ho-tis ögon voro nu: fullkomligt öppnade: Han erinrade sig tusen småsaker, som bevisade att Yang-y-se blott varit kär i bans ryktbarhet. Han insåg nu utmärkelsens stora förbannelse. Blif namnkunnig och du kan aldrig blifva älskad för din egen skull! Liksom man hatas ej för sina laster, utan för sin framgång, så älskas