Aftonbladet – 23 november 1847, sida 2

LITTERATUR. Tidskrift för Lärare och Uppfostrare. Hät. 5, samt 4 2 af andra årgången. Af detta periodiska verk, hvarpå under en lel af sommaren, enligt uppgifne anledningar, ut uppebåll gjordes, hafva nu ej mindre än renne häften inom en kortare tid utkommit. Många af deri intagne uppsattser ega ett för oedagogiken ganska värderikt innehåll. Det ewte börjar med en skildring af tvenne mönterskolor för vanartiga barns uppfostranr, ned br Ekendabl till författare. Det så högst vigtiga Inrättandet af räddningshus för dessa lags olyckliga barn omtalas såsom ett af tidevarfvets största behof, cceh historiskt regogöes för en Schweizsk stiftelse för detta ändanål, sedan 41833 grundad af sällskapet för 2llnänt väl, samt en annan i Strasburg, daterande sig från 41823. Hr Svedbom meddelar en uppsatts om berandlingen af läroverkets angelägenhetern, hvilken fortsättes och afsluta: i ett följande häfte. fir S. ioleder ämnet med ett antal korta betraktelser om skolreformer, skoloriningar och läroverks-styrelser i allmänhet; men kommer sedermera (i bh. 2 af årg. II) till den egentliga afhandlingen, innefattande drag ur da2 svenska läroverksstyrelsernas historia, ända ifrån vår försa skol rdning af år 1374 (egentligen då blott ett kapitel i kyrkolagen). Förf. har gjort sig till hufvuduppgift att historiskt belysa den så mycket omtslade frågan rörande en Cevtralstyrelse för alla rike!s läroverk. Han tar i betraktande huruvida ecelesiastikdepartementet i sin närvarande form kan anses vara en sidan styrelse, eller möjligen, utan vissa tillägg i sin organisation, är i stånd att motsvara hvad man tänker sig derunder. Han skildrar i förbigående det i Oxenstjernas tid så ryktbara consistor:um gerer2ale, och kommer slutligen till våra dagsr. Hen drar af sina historiska undersökningar cen slutsatisen, att id:n om en läroverkscentralstyrelse alldeles icke utgör en nyhet i virt land, eller kan kallas en blott härmning af fremmönde mänster. Det torde hafva visat sig, säger hr S., 2ti Sveriges framfarne konungar sedan tvenre årbundraden ansett sig i behof af mognare råd i afseende på behandlingen af läroverkens angelägenheter, än som de trott sig kunna vänta genem göromålens blötta kanskibehandling uti vederbörande statsexpedition, och a Sn en a a a a nn