Aftonbladet – 20 november 1847, sida 2

sig en mängd ägghvite i stelnadt-skick. Saltlaken reagerar för syra; den gifver med ammoniak, vid tillsats af talksalt, en ymnig fällning af fosforsyrad talkammoniak; dena innehåller mjölksyra och en stor mängd kali; att den dessutom innehåller krestin, hvilket jag dock ej förmådde afsöndra från det stora öfverskottet af koksalt, låter otvifvelaktigt sluta sig från dess kreatininhalt. Den med kalk neutraliserade saltlaken gifver nemligen, efter koksaltets enskjutning, en moderlut, ur hvilken efter någon tid, vid tillsats först af alkohol och sedan af chlorznk, kreatinindubbelsaltet afsätter sig. Häraf är klart, att köttet vid msaltningen, om denna drifves så långt, att saltlake bildar sig, beröfvas genom afsöndringen af köttsaften en mängd af de ämnen, som äro nödvändiga för dess egenskap af kött; och att det i mån af denna förlust, beröfvas sin närande förmåga. Ersättas icke dessa beståndsdelar på annan väg, så är klart, att en del af köttet öfvergår till eit för helsan helt visst icke tjenligt respirationsämne. Det är vidare säkert, att genom saltadt kött, om dess mängd icke i jemförligt förbållande ökes, en individs helsotillstånd i längden ej kan upprätthållas, emedan de beståndsdelar af menniskokroppen, sora under de med lifsfunktionerna föregående ämnesvex!ingar afsöndras, icke fullkomligt ersättas af detta kött: beståndsdelar och den i hela kroppen utspridd2 köttsaften alltså icke bibehålles vid sin normala sammansättning. , . En förändring af beskaffenheten hos mag. vätskan och af matsmältningsprodukterna måste då följa genom länge fortsatt njutande af sal tadt kött; och om, under matsmäliningen, de vätskor, som äro oumbärliga för denna, måste i stället hemtas från andra delar af kroppen; så måste dessa förlora sitt normala tillstånd. Vid mina försök hade till en början för köt