Aftonbladet – 19 november 1847, sida 2

siskt hertigdöme) förklarar för ogrundadt hvad som utspridts om preussiska sändebudets förklaring, att Preussen icke ärnade inblanda sigi edsförbundets inre angelägenheter; hvaraf man inner, att de tre makternas sändebud låta förstå möjligheten af en intervention. Alla hade antingen lemnat Bern eller ärnade afresa derfrån. Franska och engelska sändebuden hade stadnat qvar, och det sednare, mer Peel, fortfor att på det vänskapligaste kommunicera sig med Förortens chef. TYSELAND. Från Weimar berättas, att den bekante pastor Uhlich i Magdeburg, som ligger i strid med dervarande konsistorium, och hotas med afsättning, erhållit kallelse af storhertigen i Sachsen Weimar ull en predikaatbeställning i hufvudstaden Weimar. Man känner ännu ej, huruvida Uhlich antager kallelsen. Den berömde kirurgen Dieffenbach i Berlin ;räffades den 44 dennes, under det han befann sig i den kliniska inrättningen, af ett slaganfall, hvaraf han samma dag afled. Hittillsvarande guvernören i Mähren och Schlesien, grefve von Stadion, har blifvit utnämnd till ofverste burggrefve i Böhmen, och tillträder embetet så snart erkehertig Stefan blifvit defiaitift vald till palatin i Ungern. Det första nästan, som man hörer ifrån den för någon tid sedan stiftade vetenskaps-akademien i Wien är, att dess beslut komma att underkastas censur. (Hvad härmed menas, förefaller icke rätt tydligt.) Imedlertid hade detta föranstaltande utgått från akademien sjelf. Blott irenne af des; ledamöter, erkebertig Johan, Hammer-Purgstall och Heidinger, hade förklarat sig deremot. MEXIKO. Underrättelserna från detta lands hufvudstad så till den 28 September. General Scott bibehöll sig då ännu i besittningeu af densamma, och ordning och lugn hade blifvit så återställda, at invånarne åter öfverlemnade sig åt sina vanliga yrken och sysselsättningar. Trenne ryk:en voro i omlopp, men man kände ej i hvad mån de voro tillförlitliga. Enligt det ena, skulle det hafva lyckats Nordamerikanerne att, med stor manspillan, drifva Mexikanerne ur staden Puebla, som de sednare förut tagit från de förra; enligt det andra ryktet, skulle Paredes och Bustamente hafva förenat sig med flera inflytelserika personer, för att sätta en främmande furste i spetsen för styrelsen. Slutligen sades, att Santa Anna blifvit tillfångatagen och dödad af Alvarez. — Guerillorna skola husera la kring Puebla, och bland annat hafva röfvat 25,000 dollars från en tysk juvelerare, och sedan hängt honom. — OSTINDIEN. Den förut spridda uppgiften från Pendschab, att Engelsmännen i Labore hade bortfört sjelfva regenten (maharadschan) från sin hufvudstad och höllo honom, jemte bans moder enkedrottningen, under bevakning på en fästning, befinues i de sednaste underrättelserna inskränkt dertill att det endast var enhedrottningen Rani, som blifvit sålunda tillvaratagen. Gulip Singh, den ännu under förmynderskap stående unge maharsdschan, berättas väl i början ba varit mycket bedröfvad öfver händelsen, men snart tröstat sig; hvaremot folket skall festat föga uppmärksamhet dervid, så att lugnet icke det minsta blifvit stördt, utan fortfor alltjemnt. Detsamma skall vara händelsen nu äfven i hela det Indobrittiska riket. CHINA. Från Hongkong berättas den 235 Augusti att man der trodde ett nytt krig med China säkert förestå. Endast genom att eröfra södra China — påstod man — kan lugn och ordving der återställas, — Man förde således redan samma språk på Hongkong, som blifvit nära sekelgammalt i Hindostan, der det alltid hetat att Engelsmännen varit nödtvungna till den ena statens eröfring efter den zndra, endast och allenast för att i dessa stater återställa lugn och ordning. I öfverensstämmelse med samma system förmälas Engelsmännen äfven på Hongkong vara de hotade, och vädjandet till vapen blott ske försvarsvis. Det berättas att Hongkongs guvernör, Sir John Davis, träffade alla anstalter för att möta faran; att Chineserna deremot återställt de nyligen sf Sir John förstörda fästena vid Tigrisfloden, och förskansade detta inlopp till Canton starksre än någonsin; att de läto ivöfva sina troppar sf främmande (?) officerare; att de, för att trotsa Engelsmännen, hade uppfört ett nytt fäste just på det område, som enligt sista fördraget skall upplåtas åt Engelsmännen; att det redan vore vidligt för dessa att färdas på Tigrisfloden; att den Cninesiska pöbeln skjuter på dem, sami hade dödat n Engeleman och sårat en annan; — skälen till det nödtvungnra eröfringskriget vexa, kort sagdt, i kapp med :krigsanstalterna på Hongkong. Hvad åter bibehållandet af det påtvungna nya riket beträffar, så smickrade man sig med att China skulle låta styra sig ännu lättare än Indien. RIKSDAGEN. I dag på f. m. hafva Preste-, Borgareoch Bondeståndens ledamöter, efter slutad gransck