Aftonbladet – 19 november 1847, sida 2

ee SEROBA. De i dag på förmiddagen ankomna utländska posier medförde tidningar från London af d. 9, från Paris af d. 40, samt från Hamburg af d. 13 dennes. SPANIEN. p Cordova och Ros de Olano, som nu utgått ur ministeren, voro de enda, som från Salamancas minister öfvergingo till Narvaez. De få nu lön derför. Narvaez purifierar palatset och den högre förvaltningen. Det påstås till och med, att han befallt Salamanca och Escosura ati lemna Madrid. Martinez de la Rosa är nu sändebud i Rom. Efter hvad tidningarna uppgifva, har hofvet 463 1, millioners (realer) andel i 3 procentsstatslånet, eller omkring 5 millisners ränta. Storhertigen af Sachsen Weimar hade med sin son kommit till Sevilla. Mu FRAÅANERIKE. Två nya fasansvärda tilldragelser inom de högre samhällskretsarna. Grefve Bresson, som nu var: franskt! sändebud i Neapel, men förut baft dylikt uppdrag först i Berlin och sedan i Madrid, der han, såsom bekant är, ihop med Enkedrottning Maria Christina genomdref giftermålet mellan Drottning Isabella och hennes gemål, har d. 2 dennes kl. 6 på morgonen i Nespel funnits död i sin säng, med ett djupt sapande sår i halsen, som varit gjordt med en rakknif. Det hålles ännu såsom osäkert, om ban dölat sig sjelf eller om ett mord blifvit begånset; men ailmänt tros det förra, och franska legationssekreteraren, br Lutteroth, hade begärt att ett protokoll skulle uppsättas öfver händelsen. Den andra tilldragelsen har egt rum i Paris. Det är gref Mortier, Frankrikes sändebud i Tuin, men nu hemma på permission, som blifvit vansinnig. Han hade någon tid visat spår ill sinnessjukdom, men nu hade han börjat att alla i raseri och blef våldsam. Den 7 dennes nneslöt han sig i sin kammare med två sina barn, en gosse af 44 och en flicka af 8 år, sedan han i ett bref underrättat sin maka att han och de icke mera lefde, samt framtog en rakknif, som han svängde omkring, under hojande åtbörder, samt förklaringar till barnen att de skulle dö med honom. På underrättelse om grefvens företag, hade grefvinnan, polisprefekten och pärskammarens kansler hastat till Hötel Chatam, der han bodde; men då befanns att han tillbommat dörren till kammaren, der ban var med barnen, och fortfor i sina hotelser. Ställningen var förtviflad. Den arma modren förlorade sansningen, då den vansinnige började fatta i sonen och söka lägga honom på sitt knä för att verkställa hotelsen; men denne lyckades att sprattla emot, så att ej grefven genast kunde utföra sin föresats, utan han sprang mot flickan och frågade henne, om hon ville dö med honom. Den lilla oskyldiga sade, med knappt hörbar röst, alt hon väl ville dö med sin pappa, och: denne gjorde sig nu färdig att verkställa uppsåtet på henne, då lyckligtvis man hade lyckats att få upp en mindre dörr till rummet och skilja barnen ifrån