Aftonbladet – 17 november 1847, sida 3

(Insändt.) Frågor till Tiden. I anledning af hvad som blifvit yttradt i Je 60 af Tiden för lördagen d. 6 November, anhålles att i samma tidning erhålla upplysning om följande: 4: Hvaruti består den olagliga tillkomsten af Boktryckeristadgan ? 2:o Grunden för beskyllningarna: att stadgan är nyttig endast för patronerna och förtryckande för konstvandterna, hvarvid önskligt vore om Tiden ville uppgifva namn på någon enda boktryckare, som icke anser för en förmån, så vida han blott afser egen vinning, att befrias från iskttagandet af stadgans föreskrifter, samt någon redlig konstförvandt, som icke medgifver att stadgan ti!lerkänner konstförvandterna många väsendtliga fördelar, som de ej förut egt — dessa möjligen på patronernas och lärjungarnas bekostnad, af hvilka sednare eller deras sjelfutkorade försvarare den egentliga klagande perten består. 3:0 Hvilken landsortstidning som punkt för punkt vederlagt hr Hjertas försvar af stadgan? — Au den sig så kallade Arbetaren i Jönköping) icke gjort detta, är en känd sak. 4:0 Hvari illiberaliteten består, enär stadgan iin-. tet afseende lägger binder i vägen för någon ett blifva eller vara boktryckare, eller att, som Tiden säger: siåss om brödet? 5:0 Frågss vidare hvilket är liberalare, antipgen alt ålägga förläggare af böcker att lemta sin egendom (sina förlager) till försäljning åt hvem som derom anhåller; eller att, som förlagsföreningen gjort, söka bevara åt horom den rätt, som hvarje svensk medborgare cger, att disponera om sitt fter godtfinnande? 6:0 Slutligen torde Tiden upplysa om det är så alldeles säkert att boktryckeristadgan och stiftandet af förlagsföreningen hufvudsakligen utgått från br L. Hjerta, och om khan i denna förutsättning, eller de som deltagit i dessa stiftelser, derföre förverkat B. rättigheten att anses liberala? — en (Insändt.) För nedanstående anhålles ödmjukast om plats i Aftonbladet. Vid skyddsföreningens sammankomst d. 3 dennes hafva icke mindre än 40 af dess ledamöter uppträdt som talare angående krogarnes demoraliserande inflytande på de arbetande klasserna, dock med högst olika. åsigter. Men hr kyrkoherden Ekdahl gick slutligen mera rakt på saken, då han i anledning af en anran talares mera humana och skonsamma uttryck och omdömen om krogarne och dess idkare, till sitt förra anförande tillade, det han trodde, det man ej borde göra sig så stora samvetsskrupler öfver krogarnes utrotande: sembhället skulle göra en säker vinst på att pensionera hela denna klass, blott det derigenom befriades från krogarne och den demoralisation, som talaren ansåg oskiljaktig derifrån. Med all aktning för br Ekdahls goda syfte att verka för nykterhet cch sedlighet, måste man dock Dees AN Pr VR FR rn RR NR R VAR ER RR RF AE