Aftonbladet – 17 november 1847, sida 2

Markisinnan: Jag återsänder honom till koonien; han skall dessutom der finna en obeoende och säker ställning; jag skall, som sig ör, vedergälla honom hvad han gjort för dig. — Men låt oss nu ej vidare tala om denne oan; utan låt oss komma till det, som fört nig hit. — Jag har nyss fått ett serskildt ud ifrån Versailles: — fru de Keradeuc, som fler oss fick företräde hos drottningen, låter mig veta hennes majestäts nådiga 2fsigter, hvad lig angår. Du är omtyckt, min dotter, cch för att få räkna dig bland sina hofdamer, så gifter Irottningen bort dig. Pauline: Hvad bör jag! Markisinnan: Denna afton mottar chevalier e Sainte Luce ett öppet konungabref, som försäkrar honom om grefve-titeln, cch i morgon skall konungen, som liksom vill råga den godhet, hvarmed han öfverhopat mig, underteckna ort giftermål kontrakt. auline: Nej — jag bar ej hört rätt. — Men allt detta är omöjligt, min mor! Markisinnan (lifligt): Omöjligt! — Pauline: Hur lysande än den ställning, man erbjuder mig, må vara, så vägrar jag att antaga den! Markisinnan (strängt): Hör mig, min dötter — jag skall ej ge efter för en nyck, för ett motstånd, lika vansinnigt som oförklarligt. Räddad genom ett underverk, kan ett nytt slag binna mig, och i en tid, så full af oro och skakande stormar, vill jag lemna dig ett stöd, en försvarare; och jag skall ej kunna anförtro mitt bara åt någon värdigare eller ädlare än Sainte Luce, hvilken redan är så godt som min son (hon blir varse Paulines oro, och tillägger med ännu strängare top): Jag upprepar det, jag vill, at detta giftermål skall ske. Och jag bedyrar, vic din fars minne, det skall ske! (Hon går til I konsolbordet till höger, ringer och lägger ifrår sig sin solfjäder.) i I Pauline (för sig sjelf): Min Gud! är det då din vilja, att jag skall dö? — Markisinnan (till intendenten, som komme iv): Säg till Fabian, att jag har en vigtig be fallning att ge konom. (fIntendenten närmar sij