Aftonbladet – 17 november 1847, sida 2

———-—— rr Ä är Aurelia (loende): Min bästa tant, man skalk ingenting få veta derom på Bourbon, ochherr Birbantano är icke här. (Hon ber henne helt tyst.) Pauline: Ac! inför denna samling skall han ej kunna betvinga sig. Chevaliern (afsides): Blek såsom i förmiddags — och alltid då det angår Fabian. Vid Gud! jag måste veta hvartut hennes deltagande för denne man syftar. (Högt) Min tant, tillåt att jag förenar mig med min syster: jag står dessutom i skuld hos Fabian. Markisinnan: Ni? Sainte-Luce: Ia, på min heder! Markisinnan: Får gå då, min bästa grefve, i dag hvarken vill eller bör jag neka er något. (Till intendenten) Fabian kan komma. (Aurelia sätter sig bredvid Pauline.) Pauline (för s:g sjelf): Han skall förråda och störta 0:s i förderfvet! : Sainte-Luce (leende): Nå! men — det här ir nästan en presentation. ÅTTONDE SCENEN. DE FÖRRE. FABIAN. (Fabian införes af Intendenten. Vid åsynen af så mycket folk stannar han och synes tveka. Vid ett tecken af markisinnan går han in, bugar sig och vänder sig till markisinnan.) Fabian: Fru markisinnan har låtit kalla mig; jag efterkommer edra befallningar. Aurelia (sakta till det fruntinmer, som sitter bredvid henne): Hvad tycker ni om honom? — Ser han inte bra ut? Markisinnan: Fabian, ni kommer att lemna mitt hotell; ni skall resa? Aurelia (förvånad): Åh, verkligen! Och hvarthän då? i Markisinnan: Till Bourbon. . Fabian (ifrigt): Jag? (En blick från Pauline Thejdar honom.) Sainte-Luce (afsides): Hur hon betraktar honom! — Fabian (undergifvet): När skall jag resay ersinåd? Markisinnan: I morgon. — Min intendent har erhållit förbåliningsorder. Jag har tänkt