Aftonbladet – 17 november 1847, sida 1

Fabian: Detta äktenskap — välsignadt af en okänd prest, i en vrå af Ile Bourbon — skall din mor tro sig kunna upplösa med en fläkt af sin solfjäder. — (Trotsigt, i det han framdrager papperet ur sin sidoficka): Men om det här ej får utgöra någons söllbet, skall det åtmin tone vara ett medel till skymf och hämnd! Pauline (med lugv): Ja, Fabian! försedd med denna ckt, fan ni uppsöka min mor och säga henne: Dö af blygsel, min fru! er åotter har utbytt namnet de la Reynerie emot Fabians — er dotter tillhör mi,!s — Det kan du göra — och j:g skoll förlita dig; men min mor skall förbanna till och med minnet af sin dotter! Fabian (bestört): Hvad säger du? Pauline: Har du förglömt, att tanken på sjelfmord en gång uppstod hos mig på Bourbon. Detta förgift, som abbö Landry aflägsaade från mina läppar, har j g förvarat; det. finns der — i detta skåp (bon pekar på konsolbordet till böger), hvars lönlåda endast jag känner. — Nåväl! den d:g då, genom dig eller nåson annan, min mor får veta, att jag trampat inder föttren denna blodets fördom, som för ienne är religion — denna dag skall jag dö! ch pu, min vän, kan du omtala allt för min nor. Fabian (förskräckt): O, förlåt mig, Pauline, örlåt 10ig! — jag lider så mycket, jag är så lycklig! — men frukta ingenting mer — jag kalt vara undergifren den lott, jag frivilligt lagt mig — Jag skall döfva smärtan, som hoar att krossa mig — jag skall qväfva den svartjuka, som förtär mig. Pauline (med godhet): Ah, Fabian! — svarts uka! Fabian: Nej! jag är vansinnig! Tviflet har Idrig fått insteg i mitt hjerta! det skulle hafa dödat mig — Pauline! Jag skall vara föröstande och lugn; jag skall se dig dagligen, evista dessa lysande fester, hvarest så mån ;rförelser omgifva dig — och jag skall tiga! in mor må fördubbla sitt bån och sina föroimpningar — jag skall tiga! Du må mottaga ainte Luces ledsagande eller stödjande arm — nne mans, som oupphörligt följer dina steg denne mans, som älskar dig! Jag skall se, om nyss, hur han liksom uppslukar dig med n blick — huru han med sina läppar nalkas enna hand, som tillhör mig! — allt detta skall g se — och jag skall tiga! — Men detta gift