Aftonbladet – 16 november 1847, sida 3

5e bakom Er! Sen JI den der falangen Som bryter fram? Och kännen J ej klangen Af Josuas basun, som muren bröt, Då väldig. emot Jericho den röt? Ire fjerdedelar utaf landets söner Rättvisa vilja, ännu blott med böner; Men bjelpa de ej, stån J längre mot, Snart mera högljudt blifver folkets knot. Höglofligaste Ridderskap och Adel! Var en gång utan fruktan, utan tadel — Fast vi planerat för Ert Riddarhus, Ar hela arbetet dock gjordt med grus — Högvördige! hur länge skall Ni heta Så blott, ej vara? Icke nog att veta Hvad skriften lär, det ock bör föres ut, Ty skriften skall fullkomnas dock till slut. Ni väl tillhören staten, den ej Eder — Den värnas all:för svagt af Edra leder — Ni tale Guds, ej politikens ord, Vid altaret och ej vid ståndets bord — Det duger ej att gäckas nu för tiden, Och p,juste milieuets timma är förliden; Må rätt och sanning skönt som valspråk stå, Men så, att de begripas begge tvil Det gäller handling och ej vackra fraser — Det gäller tankemöten, ej kalaser — Det gäller vilja, redlighet och mod — Det gäller kraft i tanke, eld i blod. Barbaren ensam sina offer fästar Och sliter sönder mellan fyra hästar — Ej landets vä!, barbariskt längre nu Emeilan fyra stånd skall slitas tu. Det fir ej ske! Se, hotfull pesten stiger Mot Östersjön; hvem vet om ej den viger Med döden mången utaf Er och går Fram, decimerande, bland Er och slår? Välan, så huggen, medan än ni finnas, Er äras stod, att sekler må Er minnas, Och ej, som andra, äfven glömma Er Den dag Ni myllas uii stoftet ner. R—g.