Aftonbladet – 16 november 1847, sida 3

kan ej qvarstadna på Bourbon; hon är sjelfrådande öfver sitt handlingssätt och sin förmögenhet — hon säljer sin egendom och reser till Frankrike med min syster Aurelia, hvars man också är återkallad till Versailles. Se der hvad ni vet, som ni ej sagt mig, men som jag gissat. Icke så, min bäste Barbantane, min lille Barbantane? Barbaniane: Törhända — Sainte Luce (med glädje): Men jag är den lyckligaste menniska. Barbantane (likaså). Och jag den rikaste kolonist! Sainte Luce (lika glad): Hon älskar mig! Barbantane (likaså): Jag köper — Sainte Luce: Hon — så skön! Barbantane: 4297 negrer, att ej räkna bråken! Sainte Luce: Det är en dröm! Barbantane: Det är en gyllne cffir! Sainte Luce: Jag skyndar till min syster, jag underrättar benne att Pauline reser med oss. (Han ämnar gå, då Lia kommer in genom fonden. ) SJETTE SCENEN. DE FÖRRE. LIA. SEDAN AURELIA. Lig (kommer ifrån fonden): Herr chevalier — fru grefvinnan de Keradeuc. Chevaliern: Bravo! Hon får så mycket snarare den underrättelse jag ämnade henne. Aurelia (springer glad in, med ett papper i handen): Pauline! hvar är Pauline? Lia: Hon har instängt sig med abbe Landry. Aurelia: Så mycket bättre! Vi ba då tid att rådpläga och komma öfverens med hvarandra. Den goda. Pauline! Jag är på förhand lycklig af hennes glädje. Sainte Luce: Hvad är det då, som ni har att förkunna henne? Aurelia (utom sig af glädje): En otrolig, oerhörd underrättelse; och för att. förvissa mig, att jag ännu verkligen äger mitt förstånd, behöfver jag läsa om detta bref, detta lyckliggörande bref. Sainte Luce: Hvarifrån kommer det? Aurelia: Från Frankrike. Barbantane: Och är ställdt till? Aurelia: Till Pauline. Det låg helt öppet i en depesch, som min man nu på ögonblicket erhöll. —ole Sainte Luce: Och detta bref är skrifvet at —