Aftonbladet – 15 november 1847, sida 3

E— Se — TORN-UR, SOM VISA TIDEN OM NATTEN. De många försök, som arkitekter, mekanister, optici och naturforskare anställt, att för torn-ur konstruera urtaflor och visare, som kunna belysas på sådant sätt, att de på något större afstånd utvisa tiden om natten, hafva icke lyckats efter önskan; en fransk handtverkare, Dorey, har nu ganska enkelt löst detta problem. Urtaflan är af glas, en centimeter (omkring ; tum) tjock, och siffrorna målade på dess baksida med hvit oljfärg. Visarne äro äfven af glas, med baksidan målad på samma sätt, och fästade på visare af metall, för att gifva dem nödig styrka. Bakom glastaflan är en ram, hvari svart sammet är utspändt och ger taflan utseende af att vara svartmålad. De hvita siffrorna och visarne urskiljas ganska väl vid dagsljus på den svarta sammetsbottnen; om natten åter är en lampa så anbragt vid taflan, awt skenet faller på siffrornas och visarnes hvita glasmålning. Verkan häraf är sådan, att man med tillbjelp af en vanlig teaterkikare kan i Honfleur se hvad klockan är om natten i Havre, på hvars museum en dylik urtafla finnes anbragt. — SERGEANT GERARD, eljest Lejondödarn kallad, har nu öfverkommit till Frankrike ifrån Algier med ett ungt underskönt lejon. Han hade såsom helt spädt funnit det i kulan efter en lejonninna, som han dödat, och som varit en skräck för he!a den trakt der hon hade ungar, samt nu skänkt cet till bertigen af Aumale, som öfversändt Gerard n.ed detsamma till konung Ludvig Philip.