befaller? Ja, jag förstår: du vill icke alt jag skall vara brottslig, du vill att jag skall vara olycklig — att jag fortfarande skall lida. — (Klockan slår tre.) Tre! kon väntar mig — hon! — Sainte Luces fästmö. — (Stiger upp med häftig smärta.) Välan! jag lofvar, jag, jag vill icke dö ensam! mellan benne och mig, är ej mer min mors minne! ej mer gudsfruktan! mellan henne och mig, intet! — helfvetei! ja — men helfvetet med henne! — (Han fattar sin hatt, och går i den högsta förvirring.) (Slut på Andra Akten.) A (Forts.) 77