Aftonbladet – 15 november 1847, sida 2

pack tåga genom gatorna och samla sig vid det bus, der distriktehefen hr Karström har sitt logis. Nu tog demonstrationen, eller, såsom man behagade kalla den, opinionsyttringen, sin början sålunda, att man sönderslog den i hörnet af Korsgatan och södra Hamngatan hängande lykta, för att insvepa skådeplatsen i mörker. Sedan detta blifvit verkställdt, började mot ofvanbemälte hus en stenkastning, som fortsattes tills alla föpstren i första och andra sami en sior del af dem i tredje våningen blifvit utslagna. Härifrån tågade massan till det hus, som bebos af handelsoch politieborgmästaren hr Ewert, der fönstren på enahanda sätt inslogos. Derefter kom ordningen till fönstren på tullkammaren och i rådhuset, och sedan opinionsyttringen kommit riktigt i gång, inslogos fönstren äfven i åtskilliga privata hus, de flesta dock under måttningen efter gatlyktorna. Genast i början af tumultet gjorde polispersonalen ett försök att hämma oordningen; men blef, sedan den bemäktigat sig en a! orostiftarne, tillbakadrifven och var sedermera, då man undantager polisfiskalen hr Hansson, icke mera i verksamhet under tumultet. Klockan omkring 8 ryckte afdelningar af det härstädes garnisonerande artilleriregementet till häst och fot ut från kasernen och tågade upp till stora torget, der de fattade posto. Klockan omkring , 9 ankom ordres, att militärstyrkan, hvilken imedlertid blifvit förstärkt med en patrull af Kronprinsens husarer, skulle i smärre afdelningar genomtåga gatorna, för att skingra folkmassorna, hvilket äfven och, så vidt man ännu har sig bekant, utan någon blodsutgjutelse verkställdes. Något motstånd mot patrullerna från folkhopens sida förmärktes ej. Klockan omkring 40 var inom sjelfva staden allt åter lugnt; men spridda hopar af pöbeln hade under tiden tågat ut till tullarne och derstädes irslagit fönstren. Lyktorna hafva öfverallt vid de större gatorna blifvit sönderslagna. Antalet af krossade fönsterrutor uppgår till nära 4690. En person, som vid anfallet på rådhuset utmärkte sig såsom anförare för massan, blef gripen af patrull. Denna och den förut omförmälta arresteringen äro de enda, vi ännu, då detta nedskrifves, hafve oss bekante. Vi hafve från flera håll hört anmärkningar göras deremot, att militärstyrkan icke förr, än som skedde, erhöll order att utrycka till patrullering, då åtskilliga oordningar kunnat förekommas. På samma gång, som vi icke kunne annat än erkänna giltigheten af dessa anmärkningar, begagne vi äfven tillfället att offentligen uttrycka den rådande allmänna belåtenheten med den moderation, hvarmed militärstyrkan utförde det densamma anbefallda värf, att bland en upphetsad folkmassa återställa lugnet och ordningen. Vi nämnde orden en upphetsad folkmassa. Dessa torde fordra en pärmare förklaring, och vi vilje i korthet gifva en såden. Att impulsen till den här ofvan omförmälda 7emonstrationen kommit ifrån personer af den s. k. bättre klassen, är obestridligt. Flere sådane varseblefvos bland massan såsom ledare af dess rörelser. Såsom uppmuntringar att gå på hafva af sådana penningar blifvit bland dem utdelade. Att detta måste upphetta en folkhop, hvilken i allmänhet endast följer ögonblickets impuls, kan icke bestridas. Det är blott obegripligt, att någon, som vill helsas för bättre och bildad, vill nedlåta sig att på sådant sätt tillvägabringa en popinionsyttring,. Sämre argumenter, än dem, som hemtas från gatorna och inslungas genom fönstren, kunna icke gifvas. Vår tull-lagstiftning är i hög grad felaktig, det vete och erkänne vi något hvar; men icke böra medlen till ramkallande af en förbättring i densamma uppletas land gatsmutsen. Det är ytterst lätt att upphetsa, a fanatisera en rå folkhop; men alt sedan sätta n gräns för de verkningar. till hvilka man varit n orsak, hafver sig vida svårare. Också varseblef nan detta i går afton, då druckna och halfdruckna versoner på flera ställen inträngde i handelsbodarne och under hotelser samt svordomar fordrade penninsar och merd penningar, för den pågående demonstrationen mot tullsnokarne,. Men sådant der besinnar man icke, då man börjar leken. Nu afopp allt så lyckligt , som man under så hotande uspicier kunde hoppas; men huru helt annorlunda unde icke förhållandet hafva blifvit? Må man ugnt och samvetsgrannt öfverväga denna enkla fråga, ch vi äre fullkomligt öfvertygade om, att den skall vesvaras på ett helt annat sätt, än man i går efterniddag före utbrottet af den olagliga och föruuftsvidriga. demonstrationen skulle hafva besvarat denamma. — sr me——E