dessa rörande ord: måtte jag kunna inviga hela mitt lif till försoning inför Gud af deras synder. Vi hafve ej sedan vidrört detta ämne, men på hennes fördubblade ömhet har jag selt att det är ständigt närvarande för hennes minne. Som vi i vår sannsaga endast afsågo en teckning af Holmfruns lif, vilja vi så litet som möjligt uppehålla oss med de skildringar, som röra de öfrige personerna, och åtnöja oss med att säga, det grefve Thords besök på Vikarholmen blefvo allt tätare och längre, samt att han efter hvart och ett nytt fann sig hafva mottagit ett djupare intryck. Elva var äfven så hänförande, så poetiskt Jjuf och svärmande i sin rena af henne ensam blott oförstådda kärlek, att det väl kunnat tända ett sinne mindre varmt och tillgängligt för allt skönt i hvilken form : som helst, än hans — och ingen enda sjelfvisk känsla förbittrade Elisabeths glädje öfver sitt fosterbarns stundande lycka. Detta var således den aning, den bemlighetsfulla makt, som alltid höll mig tillbaka, tänkte hon — o hvad jag nu har skäl att tacka Gud för den seger jag vann öfver mig sjelfin Snart meddelade henne Thord att han stadgat sitt beslut. ,Jag har äfven skrifvit till Thorborg, sade han — och bennes svar, som just i dag anlindt, innehöll allt hvad jag bade att vänta. För sin egen del, önskar hon blott och gläder sig åt allt, som kanbereda min sällhet, och hennes man, hvars familjestolthet väl funnit sig sårad:2f min så kallade mösalliance är dgck i grunden för ädeloch god att deröfver kwäna någon bitterharm; ellersätt