icke då han inom kom kört, under deras enskilda samtal, afslöjade sitt inre och, mera omständligt än det skedt för den gamle prosten, yppade sina afsigter. Innan jag dock fattade ett afgörande beslut ville jag naturligtvis se och gifva akt på benne ännu en tidr, fortfor ban — 9ch som jag icke beberrskas af kärlek och förblindelse, hoppas jag äfven kunna leda hennes oerfarna känslor, så att mitt umgänge ej skall verka menligt på hennes framtida sinneslugn, om jag också funne att jag ej som make kunde fästa henne vid mitt öde.s jinJag litar så helt och hållet på ert förstånd och ädelmod,, svarade Elisabeth, att ni må bandia helt och hållet efter edra egna åsigter. Det ligger, med alla sina olikheter, en sällsam öfverensstämmelse mellan Elva och mina förhbållanden vid samma ålder och vigtiga tidpunkt af vårt lif. Den sednare kan äfven för henne blifva af dubbel betydelse, utan att den dock, i hvilket fall som helst — jag hoppas och önskar det till Gud — må åtföljas af de smärtsamma minnen som den gjort för mig. Sade ni icke, Elisabeth, att hon var underrättad om sin härkomst? frågade grefven. Ja, jag yppade den redan innan bon började sin läsning, emedan jag tänkte att hon då skulle i religionen finna säkraste botemedlet för den smärta hon måste erfara. Jag hade svårt att göra mig begriplig för hennes unga och rena sinne, men då hon omsider fattade förhållandet, tycktes hela hennes sorg upplösa sig i den kärlek och tacksamhet, hvarmed hon omfamnade mina knän, besvor mig om förlåtelse för fader och moder. Slutligen tillade hon