NEDERLAND. Man bar här ett bevis på hvad brist på offentlighet verkar. Ministeren har, sedan uppbördsmännens djerfhet att olagligt beskatta allmänheten gått så långt, att saken icke mer kan döljas, utfärdst en förklaring, att den, som dertill gör sig numera saker, ,icke kan räkna på eftergift,. Den erkänner således, att dessa missbruk förut blifvit skonsamt förlåtna, fastän de icke kunna jemföras med annat än ren stöld. STORBRITANNIEN. Den 23 dennes lärer vara bestämd till parlamentets högtidliga öppnande af drottningen i egen person. Det första ärende, som förekommer, tros blifva indemnitets-billen för miniIstrarne, för det de autoriserat banken att emot Ibanklagens föreskrift öka sin sedelmassa, utan motsvarande reel valuta. Derefter komma åtgärder för nödens lindrande eller afbjelpande, så vidt möjligt är, i Irland och Skottska Högländerna. I Ett nytt bekymmer bar äfven uppstått för regeringen af den mängd arbetare vid jernvägsbanorna, som äro utan bröd. Vi finna uti en artikel i Börsen Halle en ganska läsvärd skildring öfver dessa förhållanden, som tyckas visa, att en engelsk minister i detta ögonblick just icke dansar på rosor, och att maktens innehafvande icke är någonting, hvarom parterna beböfva slåss för behagets skull. Den lyder sålunda: London den 4 Nov. Parlamentets egentliga öppnande genom throntalet skall, såsom det berättas, ej ega rum förrän den 23 dennes, och drottningen i egen person förrätta det. Att ministrarne beslutit, att så fort som möjligt taga parlamentets intervention i anspråk, vinner det fullkomligaste bifall hos alla partier, och rättfärdigas dag från dag allt mer genom händelserna. Oberäknadt förhållandena i Irland, för hvilka man likväl, enligt Dublins Mercantile Adviser, redan före parlamentets öppnande skall söka att sörja medelst en genomgripande bill till ordnande af arrendatorernas ställning, lära öfver arbetenas upphörande i Skottland och England, så väl på fabrikerna, som hufvudsakligen för jernbarorna, allvarsamma invecklingar vara att befaras, hvilka lätt kunde göra regeringens och parlamentets gemensamma mellankomst nödvändigt. För att skydda fabriksstäderna mot oroligheter, träffas redan under band militäriska anstalter, enligt hvad Naval och Military Gazette berättar. Annu större bekymmer uppväcka imedlertid jernvägs-arbetarne, de s. k. Navvies, en i föjd af sin ställning och sitt lefnadssätt högst olycklig menniskoklass, hvaraf, efter uppgift i Morning Herald, redan minst 30,000 befinna sig utan bröd, och mot slutet af månaden åtminstone ett lika stort antal till skall vara brödlöst. Enligt en beräkning i Morning Herald, skall England under den kommande vintren hafva att underhålla minst 4150,000 sådana arbetslösa menniskor; och när man besinnar med hvilka svårigheter ministeren redan förra året hade att kämpa, kan man nu begripa till hvilken grad regeringsomsorgerna måste stegras, då jemte Irlands folk tillika en sådan massa svältande individer inom England taga ministrarnes ansträngda verksamhet i anspråk. Man fruktar, att, till följe af denna sakernas ställning, regeringens och parlamentets verksamhet också i den förestående sessionen genom momentära behof så uteslutande skall upptagas, att åt andra mått och steg af stor vigt, eburu af något ringare betydenhet — hvartill i synnerhet må räknas en större befrielse för handeln och sjöfarten — en önskvärd uppmärksamhet icke fallt kan egnas Bide i London och i Glasgow hade åter flera fallissementer inträffat. SCHWEIZ. Tärningen är kastad heter det i en korrespondensartikel från Bern, med dagens post; de sista förlikningsförslagen vid edsförbundsdagen derstädes mellan de två fiendtliga partierna misslyckades vid förbundsdagens sammanträde den 29 Oktober, och på eftermiddagen samma dag afreste separatförbundskantonernas fullmäktige från Bern. Förloppet vid den föregående debatten har alltför stor historisk märkvärdigbet, för att icke böra närmare omförmälas, så vidt det nemligen ännu, och utan tillgång till de formliga protokollerna, kan vara kändt. Edsförbundsdsgens öppna förbandlingar den 29, hade föregåtts af en dagen förut hållen, så kallad pfredskonferens,, föreslagen 2f staden Basel. Vid detta tillfälle öfverskredo de frisinnade kantonernas fullmäktige sina instruktioner, i eftergifter för fredens återställelse, och inskränkte, på eget bevåg, anspråket på jesuiternas förvisning till förorten Luzern, och medgåfvo separatförbundskantonerna att söka tillvägabringa jesuiternss aflägsnande blott genom en ansökning af någon bland dem till påfven, om dessa ordensledamöters återkallande från Schweiz. Separatförbundskontonen Zug syntes redan färdig att ingå på dessa fredsvilkor, och Jri, Unterwalden, samt till och med Schwytz visade sig icie obenägne derför: Då strandade rela fredsverket vid Luzerns inkast. De:s om