ligt trotsa de principer, som, inom min familj åtminstone, gällt och skola gälla. Detta kan dock ej hindra mig att enskildt godtgöra ödets orättvisa, ifall jag skulle finena den unga person, om hvilken vi talat, eljest förtjena den ullgifvenhet, med hvilken jag önskade att kunna fästa mig vid et föremål, som egde förmågan att försköna min lefnads annalkande afton, och hvars lycka jag sjelf kunde bereda. Jag har talat uppriktigt och med fulit förtroende till er tystlåtenhet — hvilken utgång saken må taga, så låt den förblifva en bemlighet mellan ossl Förundrad och uppmärksam hade gubben lyssnat till grefvens tal. Jag fattar väl icke klart er mening, genmälde han — man vet att icke annat än ädla beslut kunna mogna i ert sinne, och hvad jag kan säga är att renare mö och varmare kärlek månde ni fåfängt leta., Följande dag kryssade en slup fram och åter utanför Vikarbolmens täcka uddar och lyckades omsider lägga till vid dess lilla, vänligt inbjudande brygga. Läsaren gissar redan hvem den förde om bord, och kan äfven sluta till de blandade känslor, som det oväntade besöket skuile uppväcka i Elisabeths och hennes unga foster-. dotters bjertan. Den sednares öfversvallande sällhet och fröjd vid grefvens åsyn vaan ett: ökadt behag af den jungfruliga blyghet, som strödde sitt rosendoft öfver kinder och hals, när hans läppar sakta vidrörde hennes panna, medan Elisabeth för första gången kände sig benägen att ogilla Thords handlingssätt, som i hennes tycke så föga öfverensstämde med hans vanliga grannlagenhet; men hvilka besynnerliga rörelsår af glädje och öfverraskning erfor hon