blomma eller skönare frukt kunnat försötma er lefnad.v Talar ni detta af er fulla öfvertygelse, herr prost ? ; Ord utan mening äro mig uti allom ting en styggelse, och jag vet intet fall, der jag vill låta sådana falla mig till last. För öfrigt skulle alla medlande anspelningar alltid varda förspilda, der den menskliga orättvistan vunnit sekelgammal häfd af lagar och ärfda fördomar. Jag nekar ej att de fördomar ni bestraffande vidrör äfven hafva inrotat sig i mina begrepp, ehuru jag länge insett deras obilligbet, på samma gång jag tror att man blott i enskilda fall bör uppträda deremot, ty att i allmänhet söka undergräfva dem, vore att rubba sedernas helgd och den moraliskt religiösa grund, på hvilken samhällets bestånd och förkofran -hvila. Till dessa edra tänkesätt säger jag amen af själ och hjerta, och skulle till och med önska att kunna skärpa sedeförderfvets och lättsinnighetens följder, nemligen för de verkligt brottslige. Deremot vill det gå mig djupt tlil sinnes, att verldens straff gemenligen hvilar öfver de oskyldige, som icke allenast äro stängda från bvarje barns naturliga rättighet till sina föräldrars namn och arf, utan äfven på sätt och vis få bära det förakt, som väl alltid i första rummet borde drabba deras lifs upphof, men för hvilket dessa sednare ofta blott obetydligt få lida. Jag talar egentligen om fäderne, ty qvinnan får ändå, i de flesta fall, dyrt umgälla sin svaghet och förnedring. Våra åsigter öfverensstimma fullkomligt, herr prost, men jag kan af många skäl icke offent