Aftonbladet – 11 november 1847, sida 3

det afgifna förklaring om myntens oäkta beskarfenhet för bevis nog, och lät anställa en visitation hos ynglingens far, samt instämma honom som anklagad. Vid visitationen hade man funnit ett mynt med samma prege!, och dammigt; dammet ansågs för spår efter gips, hvarmed en falsk form blifvit lagen: ett nytt inqvisitionsbevis för förfalskningen! Fadren nekar väl att sonen någonsin ägt det dammiga myntet i sitt våld; men då han utan förbehåll erkänner att han gifvit sin son två thalerstycken, så finner ransakningsdomaren deri bindande Skäl och omständigheter att låta häkta äfven den gamle, förut oförvitlige mannen. Polisen sattes i verksamhet på annat håll. För det allmänna bästa, men till alla krämares och näringsidkares ängslan, lät den tillsäga dem att taga sig till vara för falska thalerstycken, som voro i omlopp. Utan denna omständighet skulle likväl både anklagelse och ransakning förblifvit obekanta för den större allmänhe.en, emedan ingenting förhandlas offentligt och inga idningar tala derom; förutsatt att censuren så tillåter. Men genom krämarbodarne och värdshusen spriddes ryktet nu kring hela staden och blef snart illmänt samtalsämne. I ett läsesällskap föreföll ett lylikt samtal äfven emellan den notarie, som förde ransakningsprotokollet, och myntvardien hr Claus; len sednare intresserade sig naturligtvis att få veta huru det falska myntet var beskaffadt, och bad noarien beskrifva det. Då notarien nämnde, att det ifven var försedt med kantskrift (lettrering) rundtomkring, förklarade myntvardien, att någon sådan cke kunde åstadkommas genom gjutning i gipsfornar; och att man väl borde framförallt veta, om nyntet vertligen vore falskt eller icke, såsom första atgångspunkten för hela undersökningen, men att etta icke kunde bestämmas genom myntets pröfning efter blotta påseendet, utan förutsatte kemisk inalys af dess halt. Häpen öfeer denna anmärking, skyndar notarien att meddela dem åt den ranakande assessorn, som blir icke mindre bestört, och wu låter skicka de 3 thalersstyckena till myntverset att undersökas officielt. Der befinnas ala tre vara ägta och oförfalstade. Den enda olikheten hos de 2 var att de händelsevis kommit i beröring ned utspildt qvicksilfver, som gifvit dem en amalsamerad och ovanligt blänkande yta. Naturligtvis kunde man nu icke längre förneka de räktades oskuld; sonen lösgafs alltså den 8 Oktober ch fadren den 44. Imedlertid hade de slumpen af iotariens och myntvardiens sammanträffande i läseällskapet att tacka för sin frihet. Utom denna lump skulle det förträffliga inqvisitionsransakningsättet sannolikt: qvarhållit dem inom lås och bom i nånader, kanske år, och fadren skulle troligen förorat tjensten, såsom misstänkt för delaktighet i nyntförfalskning. — TELEGRAFVÄSENDET. I Förente Staterne äro edan 2250 engelska mil elektromagnetiska telegrafinier i verksamhet. Inom loppet af några månader kola ännu 4000 mil blifva fulländade, så att det edan skall uppkomma en oafbruten linia af 3000 nil, hvilken sträcker sig från Canada ända till Mexianska golfen. RR NE