Aftonbladet – 11 november 1847, sida 2

fullkomning kan räkna sig till godo Försonarens förtjenst med afseende på sina dock alltid qvarstående och talrika brister. Men på samma gång som detta inpräglade sig djupt i Elvas sinne, hänförde hon äfven allt det skönsta och ädlaste hon hörde åberopss, till den, hvilken hennes bfliga själ betraktade som det gudomligas närmaste afbild på jorden. Hennes fostermor var god, förträfflig, kärleksfull — men ändå veta v väl bur vanan förslöar de flesta intryck; det är ofta icke förrän vi sakna de våra, som vi inse deras alla företräden och egenskaper, då deremot allt nytt kan uppväcka och fängsla vår beundran. Så äfven här. Allt hvad hon hörde af och om Thord, allt hvad hon såg, vittnade äfven om den höjd på hvilken han stod i andras omdömen, samt den öfveriägsenhet genom hvilken han både gagnade och blef älskad. Hon visste att han sträckte sin verksamhet till mångfaldiga grenar af det offentliga lifvet — hörde hur han i det enskilda välsignades af sina underhafvande, hvilka icke kände någon större lycka, än att få tjena under honom, samt täflade i ådagaläggandet af trohet och nit för att blifva bibehbållna på sina olika platser — och tänkte hon på huru detta ieke allenast var fallet här, utan på så många serskilda. ställen, der hans gods .voro belägna och der han förstått att fästa redbara, dugliga menniskor, hvilka samvetsgrannt utförde hans iminsta vilja, spri dande lyeka, välmåga cch trefmad omkring sig då svällde hennes: unga bjerta af glädje att äfven en gång hafva stått detta högre sväsende nära, och: fröjdade sig öfver dess mäkviga : väl: görande inflytelse, ehuru hon tyckte sig i dub. belt målt käpnå sin egen ringhet.v Sicöppea som hon, så okunnig i hvarje förställning, tänkte hon :ej ens på att dölja dessa känslor -för si lirare, hvilken: blott sökte förallmänliga henne enthusiasasm genom framdragandet af andr: exempel på menniskokärlek och ädla uppoff