Aftonbladet – 11 november 1847, sida 2

parts goda namn och rykte; 2:o inför rätta sökt för svara sitt förfarande genom att äska vittnesförhöj för att åstadkomma bevisning, ehuru han sedar offentligt erkänner sin fullkomliga okunnighet om kärandens antecedentia före rättegången, hvaraf och följer att beskyllningen varit förhastad. Hvad blyertspennan egentligen denna gång afset med sitt opus är ej lätt att utfandera, ty som van ligt hänger dess fabrikat rasande illa ihop. Läsa ren får visserligen en aning om att blyertspennar vill bortadvocera sjelfva corpus delicti, eller beskyll: ningen mot magister Sylvander, för okunnighet ock oskicklighet som skollärare: men sättet hvarpå dette sker är så originellt, att vi ej kunna neka oss nöje! att meddela läsaren ett par exempel derpå. Se häl blyertspennans nyaste stilprof: ,E—m ansåg och an ser hrr skolmagistrars, likasom landsadjunkterna: ställning vara alltiör underordnad alt kunna be tyda synnerligen mycket, utom de högre skolher rarnes medverkan; och när E—m trodde sig ickt böra forska i de högre skolregionerna, så var de! uppenbarligen ändamålslöst att befatta sig med de lägre, hvad angick magister Sylvander, ty fastär E—m tillerkände hr magistern en viss stilistisk förmåga, så insåg E—m likväl genast att magiste: S., säsom pubiicist, var en för mycket filosoferande theoretikus och för litet hemmastadd i dei praktiska lifvet, för att i längden kunna intressera Calmar-Postens publik. Fördenskull brydde E—m sig icke om att i något hänseende efterforska magister Sylvanders då temligen obemärkteö omständigheter, och det är alltså förklarligt harföre E—m i hast kråtade till med blyerlspennar de af mag. S. och A.B. så illa upptagna uttryc: ken; etc. Man måste medgifva oss att den blyertspennar gifver makalösa orakelsvar: Fördenskull, att mag. S. var en filosoferande teoretiker och förlitet hemmastadd i det praktiska lifvet, för att i längden kunna intressera Calmar-Postens publik, brydde E—m sig icke om att i något hänseende efterforska magister S:s omständigheter; och när E—m trodde sig icke böra forska i de högre skolregionerna, så var det uppenbarligen ändamålslöst att befatta sig med de lägre; och det är alltså för klarligt hvarföre E—m i hast kråtade till med blyertspennan de så illa upptagna uttrycken: nemligen beskyllningen för okunnighet och oskicklighet som skollärare! MHäraf kan man förnuftigtvis icke draga någon annan slutsats än att Barometerr beskyllt Sylvander för okunnighet derföre att E—m visste ingenting alls angående magisterns kunskaps mått etc. Blyertspennan har likväl gjort sig ett alldeles onödigt besvär att än ytterligare försäkra att han va rit ledd af okunnighet; ty sådant harju ingen dragit i tvifvelsmål? Om blyertsdoktorn gjort sig bättre underrättad och hållit sig vid sanningen, så hade ju den kränkande beskyllningen uteblifvit och tryck: frihetsåtalet likaså? Men hvartill gagnar det nu att slå sig för bröstet och bedyra att man icke hade reda på hvad man skref? Åtminstone minskar detts icke giltigheten af Aftonbladets anmärkning mot et sådant tryckfrihetens missbruk. Skall åter meningen med allt detta ordande vara att försöka ådagalägga att B:n ej velat tillvita hr magistern okunnighet och oskicklighet såsom lärare, ehuru or den föllo sig så: då framstår hans yrkande af vitt nesförhör vid rådhusrätten i Calmar såsom ett ta lande bevis att hr E—m verkligen ville försöka leda i bevis att hr magistern verkligen vore okun nig och oskicklig som skollärare, ty någon annar slags bevisning kunde ej komma i fråga. Hur man ser saken blir den derföre lika vansklig. För öfrigt är Barometern mäkta vred, och täljer många stora och spärrade ord mot Aftonbladet Men att fästa sig vid sådana småsaker lönar ej mö dan; om dylika utgjutelser kunna lätta B:s bekymmer så vore det obarmhertigt att söka förtaga honom denna tröst. — Calmar-Posten meddelar en relation om ett ytterligare åtal mot Barometern, anstäldt af vice kronolänsman R. F. Ringbergh, med anledning deraf att doktor Engström beskyllt honom att hafva utfärdat, och vid Norra Möre häradsrätt låtit inlemna ett alldeles sannincslöst och således faskt beltyg,. Som nu ifrågavarande betyg blifvi! utfärdadt å tjenstens vägnar, och under edelig förpligtelse, samt jemväl, enligt hr Ringberghs upp: gift, inför rätta med ed fästadt, har blyertspennan ånyo tillåtit sig en beskyllning, som å heder och ära går. Det ser således ut som om blyertsen icke här skulle kunna hjelpa doktorn till hvarken sympathier eller konsideration. ———— 2 NAR AMA AATT IA AA mA Ts TA AA BR er