Aftonbladet – 8 november 1847, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. I dag har polisförhör hållits med hattfabrikören Erik Wilhelm Lindström och hans hustru angående den förut omtalta händelsen, att hustru L. förliden thorsdags afton kommit i sjön, såsom det misstänktes genom mannens förvållande, mer blifvit räddad på en från ångslupen Gustafsberg utsänd båt. Vid undersökningen i lördags uppgafs att hustru Lindström, sedan hon blifvit tagen ombord på ångslupen och något hemtat sig, förmält att hennes man utan att lyssna till hennes böner om förskoning, kastat henne i sjön och derpå rott undan med båten, hvilken ångslupsbefälhafvaren också tyckt sig se på ett par hundrade famnars afstånd från det ställe der den drunknande qvinnan uppdrogs. Vidare berättades, att makarne Lindström under de sednare åren af sitt äktenskap visat sig missnöjda med hvarandra; mannen emedan han tyckt sig icke hafva nog nytta af hustrun i hushållet, och hustrun — af svartsjuka. Af makarne Lindströms egna sammanstämmande uppgifter i dag inhemtades följande omständigheter. Mannen var 28 år, hustrun 32. De hade varit gifta i åtta år och sammanaflat fyra barn, af hvilka tre ännu lefva. Hustrun vitsordade att mannen alltid skött sig väl, samt varit en god make och far. Hon egde ingen anledring att tro honom haft någon elak afsigt med henne, då de företogo sin atfärd i thorsdags eftermiddag. De hade ämnat fara öfver till Djurgårdsstaden, der ett par kängor skulle beställas åt hustrun, men under färden hade de kommit öfverens, att det vore bättre att låta förfärdiga skodonen hos en skomakare på söder, hos hvilken Lindström hade en fordran. När de kommo till södra stranden hade de likväl icke gått i land, emedan de nu befarade, att om de aflägsnade ig ifrån båten, någon skulle stjäla bort den. De begåfvo sig således åter ut på strömmen för att ro hem. Imedlertid började det mörkna; vågorna slogo nårdt emot den bräckliga farkosten, och mannen var trött af att hafva rott så länge. Hustrun tillojöd sig att hjelpa honom med rodden; han lyfte lå ena åran för att flytta den till andra rortullen, ch medan han var sysselsatt härmed reste hustrun ig upp för att intaga plats på rorsätet; men som on af lamhet var ovig i sina rörelser och den raniga båten dessutom vräktes hit och dit af vågorna, örlorade hon jemvigten och föll öfver bord, utan ut manren rörde henne. Mannen skyndade i sin ulteration att ro undan, för att på ett fartyg, som åg på längre afstånd från stäl!et, erhålla bjelp; nen innan han hann dit, såg han huru hustrun I f upptagen på ångbåten. Lindström begat sig lerpå hem, troende att hans hustru skulle hinna lit före honom, men hon återkom först sednare. Tennes slägtingar jemte ett par polisbetjenter hade ckså infunnit sig, för att öfverhopa mannen med otelsor och förebråelser; han hade då i sin häpnad ch förskräckelse först nekatatt han gjort någon båtärd med hustrun, men strax sedan uppgifvit förvållandet såsom det var. Efter samråd med n lägtinge hade Lindström på fredagsmorgonen be