Aftonbladet – 8 november 1847, sida 2

ar 113 millioner vsz8,odo rubel 49 kop. silfver, REVY AF TIDNINGARNA. Herrar och bönder. En af de fiffigheter, som varit mest gäf och gängse bland de sig så kallande konservativa, eller motståndarne till den demokratiska reformen, för att förstärka sina leder, har alltid varit, att, såvidt sig göra låtit, begagna till sin fördel den gamla i många fall visserligen icke ogrundade farhågan hos allmogen för herrarna. Denna taktik har ingalunda fattats äfven vid våra sednaste riksdagar; det var på den, som hela för detta tidningen den Konstitutionelle under den bekante s. k. politiske hvalfiskens ledning baserades, äfvensom det Strindlundska kotteriet derpå grundade sin operationsplan i vissa anföranden vid sista riksdag, hvari ryktet berättade att han var biträdd al en viss politisk hofpredikant. Hemligheten af denna operationsplan är i korthet följande: Herrarne hafva fordom sedan långliga tider tillbaka både på och utom riksdagarna narrat och förtryckt allmogen. Om derföre numera bland Bondeståndet sjelf några upplysta män framstå, som nitälska för folkets rättigheter och för en reform, syftande att införa ett verkligt representatift samhällsskick, så böra herrarne, under det de å ena sidan lamentera mot en sådan reform, såsom vådlig derföre, att den förespeglas leda till ett alltför stort bondevälde, å andra sidan spela upp den enfaldiga delenfaf allmogen mot dessa, på grund deraf, att en del af de Bondeståndets egna ledamöter, som tala för bondens rättigheter, händelsevis icke bära den egentliga bondtröjan, eller för det de stå öfver massan i bildning och kunskaper. Till detta kapitel hörer bland annat den flere gånger nyttjade frasen, att om bönderna på sockenstämmor finge allmänt yttra sig, så skulle de icke vilja hafva en representationsreform sådan som Bondeståndets pluralitet vid de sista riksdagarna yrkat. Detta försök att draga vexel på okunnigheten och fördomarne, som man med ledsnad återfinner äfven i hr grefve Hamiltons reservation vid representationskommittens betänkande, har i det med gårdagsposten hitkomna sednaste numret af Wermlands tidning blifvit upptaget till granskning på ett så klart och förtjenstfullt sätt, att vi ej kunne neka oss det nöjet att meddela dess artikel här nedan, så lydande: En af representationskommitteens ledamöter, kammarherren grefve Henning Hamilton, yttrar bland annat uti sin vid kommitteens utlåtande fogade reservation: Endast bondeståndet har vid ofvannämnde tvenne riksdagar (40—44) förklarat sig för de samfäldte valen, men nåtskillige omständigheter, och deribland min egen visserligen ringa erfarenhet gifva mig anledning förmoda, att om Sveriges allmoge kunde, vid sockenstämmor höras öfver frågan: Önsken J att Bondeståndet skall upphöra all vid riksdagarne utgöra ett särskildt stånd, och att allmogen hädanefter skall välja sina riksdagsmän gemensamt med de såkallade herremännen å landet? — skulle denna fråga af en högst öfvervägande pluralifet nekande besvaras Ett yttrande, som det nu citerade, tillkännagifver mer än tillbörlig egen okunnighet, eller ock förhoppning på andras, då det framställes af en man, som erhållit det vigliga uppdraget att uppgöra förslaget till förändring af vår representation, — Man kan med skäl framställa frågan: hvad det är för folk, hvilket på sockenstämmorna skulle svara på hr srefvens fråga? Hr grefven säger väl att det skulle vara Sveriges allmoge, men vissa omsländigheter gifva dock anledning förmoda patt let icke utgöres af samma slags folk, som bondeståndets pluralitet på de sista tvenne riksdagarne,. — Hvad kan det då vara för figurer? Sedan 4809 kan all jord, af hvad natur som helst, förvärfvas och besittas utan afseende på igarens stånd, och de onera, som vidlåda jorlen, förändras icke, ehvad ägaren kallas grefve, rest, borgare, bonde eller herreman på lanlet,. Enligt grundlagen gifver äganderätten till vad slags jord på landet som helst represenjationsrätt i bondeståndet, endast med vilkor att nannen är besutten, ej tillhört annat riksstånd ller ordinarie befattning innehaft irikets tjenst. Man födes alltså icke till bonde, eller rättare ill medlem af Bondeståndet (enär endast äganlet af svensk jord gör mannen dertill) som man ödes till adelsman och grefve. ,Sveriges allRR ET Rare ER SN Ir VEN RN