Aftonbladet – 8 november 1847, sida 1

erkänsla för den heder ni visar mig öch bedyranden Om en evig vänskap; jag hoppas ni känner mig nog för att veta hur högt jag värderar er och hur sant, hur trofast jag är er tillIgifven, utan alla utnötta försäkringar derom — Imen i trots af dessa mina verkliga känslor måste jag afsäga mig den utmärkelse och lycka (Ri erbjuder mig genom ert anbud. Tro min jupprigtighet — jag lider kanske fiera häraf ån ini, ty jag När intet att vänta eller höppas i ersättniag derför, nö deremot all. För er eger lifvet och verlden ännu friskhet och glädje — ni är ännu långt ifrån ert mål — okända fföjder vinka — höga, sinnrika njutningar finnås för er ädla, varma själ — komma er till möte hvarhelst ni vill framkalla dem: Sa dereriot på mig — på den drägt jag ständigt bär — sinnebilden af mitt förhärjade lif, mitt bjertås död. Det fians ej sällbet eller sorg, somm jag icke har pröfvat — åldrad i förtid Har jag äl: ven stelnat från det ljufvå och veka, som bör utgöra grunddr.get i qvinnins karakter och förlånar det husliga lifvet sitt största behag. Ni skullesnart fiina er grymt bedragen på den sällhet ni väntat. SÖK den, min vän, hos ett föremål, hbvars lefnadsfriska Bbjerta och sinne: förmå att återgifva allt hvad hi har rätt att fordra och hoppas; jag kan det ej mer och vore dessutom för verlden, med detta lyntie, blott en främmande gäst! Dit får eller Bör jag icke mera gå tillbaka och passar nu endast för ett afsöndradt, ensamt och obemärkt lif. Med er, Elisabeth, åtrår ej eller jag något bättre — 0, förkasta ej så bestämdt min själs begär, min framtids hopp 1 Ni dömer mig falskt, om ni tror att icke edra högsinnade och oförvanskliga egenskaper ersätta mig ungdomlig glädtighet och sorglös oerfaretihet. Mitt eget lyäne ligger ej an derför, och jag är redan öfver den ålder då sådant kan uppväcka sympathier — dessa edra betänkligheter förfalla således helt öch hållet; och önskar ni er ett stilla, indraget, undangömdt lif — nå väl: litom öss fly långt bort från verldens buller och fåfängliga företräden. — Jag är bofast äfven bland. Norrlands skogar och isiga fjell — men deruppe mellan fjellen ligga