Aftonbladet – 6 november 1847, sida 3

af polisbetjeningen blef tagen i förvar, har numera i häktet aflidit. Ce RA — En tjenstlösjtåkardräng vid namn Roos har funnits afliden uti-eländigt tillstånd i afträdeshuset vid Stadsgården. — En hermmansbrukare i Roslagen Melinder hade tagit sig det orådet före att narra tvenne andra bönder derstädes att skrifva och bevittna en i tredje mans namn utfärdad skuldsedel. Tilltalad härför vid kämnersrätten härstädes, infann han sig icke och blef slutligen hemtad. Målet förevar i måndags, dervid följande dialog förekom: Ordf. När är du född? M. Hå, det skall fälle stå i prestbetyget det. Ordf. Nej, det skall du sjelf säga? M. Jaha, men si den saken har jag kontant ingen reda på. Ordf. Huru gammal är du? M. Det blir fälle svårt för mej att säga, men 49 år är jag allt. Ordf. Hvilken månad? M. Majus ar jag hör. Ordf. , Än dagen då? M. Åb, inte vet jag, men 14 dagar före Wallborgsmässa (d. 1 Maj) a de sagt mig. Ordf. Du är ett nöt, men till hemmansbrukare har du dugt ändå? M. Javars. Ordf. Berätta hur det der skrifvandet försiggick. M. Jo si, jag ade 50 rdr att fordra af Kragsterman på ästandel, men jag fick ingen sedel af onom, och derföre gick jag till Matts Olsson och bad onom skrifva mig en sådan, men så sa an hatt de skulle vara Kragstermans underskript också, men så sa ja att nog skall ja skaffa ans bomärke halltid, och så skref an, och Per Ersson, som hockså var der skref hunder som vittne. Men si bomärket ar Kragsterman sjelfver skrifvit. Ordf. Hur gick det till? M. Jo för si dagen derpå, så traff jag Kragsterman på Stabby gästgifvaregård, men si det var hemellan fyra högon och då skref an dit det. Ordf. Men Kragsterman har sagt att ban ej skrifvit det. M. Ja, det kan jag hinte hjelpa, men nog skref an de haltid, men hinte kan jag bevisat, hinte. Skuldsedeln var ställd på sedelhafvaren och transporterad af Melinder. Efter anställd lagsökning hade Kragsterman nödgats inlösa densamma, hvarefter han väckt ifrågavarande åtal. För vittnens hörande uppsköts målet.