Aftonbladet – 6 november 1847, sida 2

förhållanden, som syntes böra föranleda motsattsen, och att de i sjelfva Stockholm icke en gång äro flera, än för några och 20 år sedan, neml. i proportion till folkmängden. Denna proportion gifver äfven ett annat resultat, som tyckes vittna om en förbättring i folkets fysik, det neml. ait mortaliteten minskats. Denna förhöll sig neml. sålunda: 1816—1820 som 4 till 44. 1821—4825 1 47. 1826—41830 4 41. 41851—1835 1 45. 1836—1840 4 4öY,. De ingångna äktenskapen hafva äfven gifvit ett, jemförelsevis större antal barn, än för 530 år sedan. Emellan 1816 och 18235 föddes neml. 4 barn på hvarje ingånget äktenskap; 1826— 18533, ungefär 4!,, mea 1856 — 1840 omkring 4Y,. Om man får tro på regeln, att en frisk själ bor i en frisk kropp, så tyckas äfven dessa omständigheter vittna åtminstone icke om en försämrad moralitet hos nationen, eller rättare: hos hvad men egenteligen kallar folket. Men då nationen således i sjelfva verket icke till sina seder — i legalt hänseende nemligen — försämrats, oaktadt allt hvad man å den offentliga maktens sida snart sagdt gjort för att tvinga eller förleda henne dertill, hvarför skall hon då bära straffet derför, hvarför skall hon nedtryckas under bördan af en ständigt växande utgift för fångarnas underhåll? Och hvarifrån kommer denna oerhörda disproportion emellan de verkliga brotten och fångvårdskostnaden? Härtill måste man med ledsnad svara: det kommer helt och hållet från auktoriteternas åtgöranden, dels från de orimligt tilltagande arresteringarna, dels från fångstyrelsens mindre välbetänkta förfarande. Det fördubblade antalet arresteringar måste naturligtvis medföra en ökad kostnad, men denna synes likväl, med ett bättre hushållningssystem, icke bordt hafva blifvit så betydlig, som hon nu är. När man öfverser utgifterna för de särskilda fängelserna i riket, så befinnes det, att kostnaden för fångarnas underhåll är på olika ställen ytterst olika, ehuru när spisoch beklädnadsordningen måste vara lika öfverallt, ingen annan olikhet rimligen borde kunna uppstå än den tillfälliga skillnaden i varupriserna på den ena orten mot den andra. Nu kostade likväl t. ex. år 4839 en fånge i Landskrona endast 65 rdr, i Norrköping 86,i Götheborg och Carlsten 88; men på Carlsborg 134, och på Stockholms södra korrektionsinrättning till och med 463 rdr banko. När man nu erinrar sig att på detta ställe, det dyraste af alla, det ojemförligt största antalet fångar förvarades eller 691, så är det klart, att något grundfel måste ligga i förvaltningen, som man icke förmått afhjelpa — ty att man velat det, får ej betviflas, enär den enkla finansoperationen att flytta dessa 694 korrektionister till Landskrona, skulle besparat staten en årlig utgift af nära 70,000 rdr bko. Utredandet af detta missförhållande hörer likväl icke hit, och jag anför det endast för att visa, att hela systemet laborerar med högst väsentliga brister ). Detta blir ännu tydligare när jag tillägger, att denna kostnad ytterligare ökats, så att år 1842 en fånge på Långholmen kostade 478 rår, att i medeltal hvarje fånge år 4843 kostade ej mindre än 423 rdr bko, samt att fångarnas arbete betalt så litet af deras underhållskostnad, att det knappt förtjenar nämnas, emedan det i Norrköping, der det varit högst, endast utgjort 5 sk. 6 r. på hvarje utspisad portion, hvilken kostat 4114 sk. 7 r., men på södra korrektionshuset, der dagunderhållet varit 24 sk. 14 r., har arbetsförtjensten utgjort endast 2 sk. 8 r., och i Malmö, der underhållet kostat 40 sk. 44 r., var arbetsförtjensten 2 rst. På flera ställen är den icke uppgifven. Härigenom har deck den oerhörda årligen ökade kostnaden för fångunderhållet uppkommit, hvilken endast från 1855 till 4843 ökats från 393,832 till 705,492 rdr, under de sednare åren ännu ytterligare stigit öfver 800,000, och det är ingen öfverdrift att om denna progression ej hämmas, skall den slutligen öfverstiga statens krafter. 26 Forts.) ) En sådan kan likväl uppgifvas åtminstone för Stockholm. Den är bevakningskostnaden. Hufvudstaden äger en garnison af 3000 man och likväl — skulle man tro det? — kan icke denna garnison aflemna en enda man till hvad som synes böra vara dess första pligt, dei hufvudstaden hopade fångarnas bevakning, utan härtill måste en särskild styrka inbeordras från de indelta regementerna. Denna bevakning har blifvit så dyr, att kostnaden, fördelt på hvarje korrektionist, stigit ända till 40 rdr banko. S—A Zub Till Redaktionen af Aftonbladet! Undertecknad, nyligen till hufvudstaden återkommen, anhåller att Redaktionen måtte benäcvet lemna