Aftonbladet – 6 november 1847, sida 2

nn DNR 55 FI SS a FF S 3 S s c TE 2 TF ST TI J dj 3 Ee ng IBTS i UJ SSAReN j Sm Oc ISS mes -S ee : 8 SKRSr a ha 06 SÄ ST oo ss ha Fn RS MM I Ox NESS ma FIG SR NN ba åh S Aa oo TE Sm GS SR KM a S a au 0 n AI mm Oc SN SS mo ma ee AA IS Oc su Se A JISSES ja 2 mm Oc 3 mm NN Am j 23828 SKE mm ma N828 Sm ma uu I Mm Ko STR NS Multiplicerar man nu särskildt de sex första oeh särskildt de sex sista årens stölder första gången, så utgöra de förra en summa af 6680 och de sednare en af 83587. De hafva således ökats med ungefär 30 procent. Gör man detsamma med flera resan stölder, så får man för de förra sex åren 23594 och för de sednare 3890. Dessa hafva således ökats med mer än 530 procent. Man erinre sig dervid, att denna sammanställning ej kunnat göras förr, än då korrektionssystemet redan i flera år florerat. Kunde den ske före denna tid, skulle förbållandet sannolikt bli ännu märkbarare. Snatteriernas medeltal är, första qvinqv. 4134 och det sednare 4724. De ha således ökats med blott 142 proc. d. v. s. att i förhållande till folkmängden ha de icke ökats. Det är således det allmännas åtgöranden som till en ganska stor del bidragit att föröka brotten, icke nationen som demoraliserats. Vill man se några obestridliga bevis derpå, så se här: Det är förut visadt, att fyllerimålen under nykterhetsväsendets bearbetning, sannolikt äfven till följd deraf, årligen ökats. Man skulle då tro, att sådana brott, som de vanligen föranleda, skulle i samma mån ökats, neml. mord och slagsmål. Vi ha sett, att morden förminskats. Slagsmålen hafva varit under de tio åren från 1835 till 1844, som följer: 3236— 2970 — 2911 — 2882 — 29235 — 5333 — 3914 — 3960 — 3872 — 4140. Tager man medeltalen af bide fyllerimålens och slagsmålens första och sista qvinqvennier, så utgör det första för fyllerimålen 2623 och det sednare 3686; slagsmålens åter gör, det första 2984 och det sednare 3844. Således hafva fyllerimålen ökats under sednare qvirqvenniet med 2;:delar, men slagsmålen endast med ?;:delar. Vill man se huruvida sådana förbrytelser ökats, som väl icke kunna kallas brott, men som skulle bevisa en tilltagande osedlighet bland folket, så bör det nämnas: lägersmålen hafva under nio år från 4836 till 1842 varit: 957—922—863— 780—952—801—943— 954 och 975. Kif och missämja mellan makar under samma tid: 109—117—81— 88—67—99—82— 93 och 118. Förbrytelser mot föräldrar och svärföräldrar hafva under femton år, 1830—1844, varit: 168—134—1415—123—168— 134 — 114 — 120 —419—114—121—108—129—41241—77. Brotten mot 56—59 kap. Missg.balken bafva från 1832 till 1842 vant: 11—30—46—34—13— 12—9—17— 20— (fattas för år 1844) 11—46 —14. Alla dessa förseelser hafva således dels lill numerären aftagit, dels aftagit mer än i proportion till befolkningens tillväxt. — Ett faktum, som icke heller talar till mebn för folkets moraliska beskaffenhet, är att de civila rättegångarna vid underdomstolarna minskats. Mellan 1835—41839 voro tvistemålen i medeltal 77,494, men mellan 1840—1844 likaledes i medeltal 653,920. Det sistnämnda året voro de endast 641,689. Detta rörer målen vid häradsrätterna, men samma förhållande äger rum med alla andra civila mål. Ännu ett par facta, värda att härvid tagas i betraktande: Det är redan sagdt, att de oäkta barnens an(31 snarare afän tilltagit, itrets af de menliga