Aftonbladet – 5 november 1847, sida 3

af en rasslände vagn. Han påskyndade farten, men bullret följde, och kort efter det han nedkommit till: Alsike;-anlände dit äfven den följande vagnen, hvilken han: på efterfrågan erfor innehålla posten. Jan Ersson: lika med Anders Jansson i öfrigt, men skiljdes vid denne och tog af på en biväg, så att han icke hörde vagnsbullret. Skogvaktaren Eklund, som varit i de tvenne fdregåendes sällskap: att han, sedan han mött Erik Andersson, hade han genast derefter tagit af till sin vid vägen liggande stuga, och i detsamma han dit ankommit samt vid efterseende å klockan funnit den vara half tolf, på vägen hört rasslet af en vagn, liknande posten. Cari Andersson vid Brantshammar: att Carlström vid ankomsten dit varit orolig och sagt sig på skogen sett en faslig syn, samt frågat dem om de ej trodde honom, hvarefter han berättat, på sätt han vid domstolen uppgifvit. Erik Jansson i det närmaste lika med Anders Jansson, utom det att han ej hört någon musik. Brokarlen vid Flottsund intygade, att icke några andra än posten, Anders Jansson, Jan Ersson och Eklund ifrågavarande natt passerat Flottsunds färja, förrän tidigt på morgonen, då ett ridande bud för Erik Anderssons räkning skyndade till Upsala efter doktor, samt att icke helier någon åkande eller gående fårdats öfver :ån, enär i sådant fall spår oundvikligt skulle synats uti den ymnigt der liggande snön. Erik Andersson, som imedlertid genom skottet blifvit oförmögen att äta mat, annat än i flytande form och hvars arbetsförmåga således ansenligt måste förminskas, samt dessutom har hustru och fyra barn, begärde härför en ansenlig ersättning. Genom utslag den 27 sistlidne Oktober dömde häradsrätten Carlström, som emot sitt nekande ansågs till brottet förvunnen, att böta för såramålet och vägafridsbrottet samt för begagnandet af lifsfarligt vapen undergå sex månaders fästning. Erik Andersson tillades ersättning för sitt lidande och framtida men med 2229 rdr banko.