Aftonbladet – 5 november 1847, sida 2

ruvida den anklagade är skyldig efter den ena eller andra af dessa qvalifikationer: hvilta hvar för sig upptagas i olika lagens rumv, d. v. 8. olika momenter af 48 och 60 kapitlen Missgerningsbalken; om derföre tryckiritetslagen i afseende på frågans besvarande af juryn talar endast om det lagens rum, åklagaren åberopar, men denne åberopar flera rum på en gång, så är det — såvida man ej alldeles vill wutesluta det sunda förnuftets rätt att få vara med — omöjligt att meningen kunnat vara annan, än att serskilda frågor böra framställas för hvarje åberopadt serskildt moment, så mycket mera, som äfven sjelfva bokstafven i annzt fall icke heiler skulle efterkommas, då åklagaren icke åberopat ett bestämdt rum, utan en såid:n del af lagen som sjelf innefattar flera rum. Häri ligger hela knuten. I följd af denna öfvertygelse, måste vi äfven vid detta tillfälle yttra den tankan, att det vore önskligt om herrar actores publici en gång från-gingo den falska uppfattning af sin ställning, hvilken, likt så mycket annat bör i landet, är ett arf efter gamla dåliga traditioner — den uppfattningen nemligen, såsom skulle det utgöra ett slags tjenstepligt för dem, att utan särdeles noga afseende på skäl och resoner, bara söka resonera sig till att kunna komma med rätt glupska ansvarspåståenden, för att lemna domstolarna en ansenlig prutmån. Det är just ett sådant sätt att gå wullväga, som gifver en så att säga mindre angenim odör i folkopinionen åt fiskalsoch åkligarebe och i det hela är wmenligast för isnehavarne sjeliva, emedan det ofta måste föriynga bördan af deras ändock icke alltid bebagliga ålig Hr stadsfiskalen Lindborg, som eljest är en human cch aktad person, hade ingenting förlorat, om han också ej denna gången dregit till strids för en oformlighet. I sammanhang härmed torde den frågan ganska naturligt uppstå, huruvida icke på instundande riksdag motion borde väckas om den förändring i 5 N 4 raom. Tryckfrihetsförordningen, hvarigenom saken fullkomligen bestämdes och så förtydligades, att juryn ej kunde sättas i belägenhet att nödgas fälla kategoriskt svar på en obestämd eller flertydig fråga.