Aftonbladet – 4 november 1847, sida 2

r blott belt litet de behöfva, men detta lilla ir välgörande, Hen uti Bildningscirklarne är det ännu ett redje element, lika vigtigt, kanhända det vigigaste. Det är den gemensamma sammanvaron af olika klasser. Det är endast medelst denna om Bildningscirklarne kunna riktigt verka. Det är genom denha de olika klassernas beröing, som skarpare kanter å båda sidor kunna småningom afnötas, det är genom denna, som je mindre bildade kunna bäst lära af de billade, och som äfven dessa kunna lära af de förra, vm ej annat, åtminstone att behjerta den romerske skaldens ord: jeg är menniska, och för intet menskligt bör jag vara fremmanden. Hos åt-killiga af de folk, hos hvilka civilisalionen ännu ej vunnit någon högre grad af utbildning, der rättstillståndet ännu är i sin li da, ch vapen följaktligen vid sldraminsta avledning blottas, finner man dock vissa plögseder och föreställningar, som visa, att djupt i deras :anersta hjertan ligger en lflig och aldrig qväfd känsla af fredens och samdrägtens nödvändighet och behag. Så är t. ex. hos åtskillige af dena menaiskens cumbärligess!e krydda, saltet, beligt. En fremling, som iaträdt i en arabs tält, och der smakat hens sal!, är med detsawma hans gästvin; och vore han än hans blodigaste fiende, frin den stund de sm-kat salt med hvarandra, är deras fiendskap upphäfd. Om nu bos, jag kunde säga nästan vilda folk, saltet har en sådan försonande kraft, att d.t förmår med ens nedslå äfven fiendskapens vredgade böljor, skola vi då ej med så mycket m-ra skäl förmoda, alt i ett civiliseradt sambälle de, som ined hvarandra smaka Bildningens salt, skola derigenom känna sig dragne bvarsndra närmare? Bildningscirkeln i Stockholm hade visserligen önskat ait mästare i ch borgare mera talrikt slutit sig till densamarsa; en önskan så mycket lifligare, som just deras medverkan till B. C. ändamål skulle kunna vara den mest båtande af alls. Vi hade önskat att de, som degligen och i boksteflig mening äta salt med den arbetsnde klassen, som sjelfve deltaga i dess ansrängningar under veckan, skulle äfven någon gång på söndagen dela dess hvila, och de förströelser, dem bildningen söker kasta in bland arbetets mödor. Bildningscirkeln i Stockholm har ibland .de andra klasserne vunnit ett stort deltagande, och vi hembäre de enskilde deribland, som verkssmt understödt oss, vår hjertliga tacksägelse. Vi räkne äfven ibland oss utus borgareslsssen flera personer, öfver hvilka borgerskap:t kan vara lika stolt, som B. C. emot dem är erkänsam; men vi räkna dock ännu icke de flesta, vi räkna icke ens många, och det är dock mång2, det är de fleste vi behöfva Men vi koppas, att vi med tiden skola vinne dem, icke blott och bart för vår fördel, utar måhända äfven till en del för deras egen. De skall slutligen lyckas oss att draga den till oss vi skola, ora jag får nytja det ordet, vi skol: slutligen lyckss att förföra dem, att inträda inom vår ring, och då är med detsamma den meilanänk, som ännu fattades i vår kocja, äfver sluten, och Bildningscirkeln kan med så mycket större frawgång nalkas sitt mål. Det är så, som man slutligen med säkrare förhoppning kan ruotse den tid, nör Bildningscirkeln ej mera samlas ensamt, på deta eller på något annat rum, men när den samlar sig öfverallt, lägrar sig kring hvarje huslig hära och firar sin fest vid hvarje tarfbyt middagsbord. LOL a AT REAR TRA PR TA ARR I