Aftonbladet – 4 november 1847, sida 2

Ena sann B.luning, fastän den skiftar i minga former, är till sitt väsende en. Den är först och främst kunskap, denna må för öfrigt vara stor eller liten; men den är kunskap, parad ed en ständigt vaken tanke och ett aldrig hvilande begär att lära. M-n den är tillika, eh iframförcll!t, ett rent sinne. Hos ett gammelt folk i Grekland var det lag, :t. ingen fick imtrada i templet med otvagna händer oeh antete. Så vägrar äfven Biliningen inträde i sin belgadom åt hvar ech en som ej nalkas den med ett reat sinne och rena känslor. Hon vill art på samma gång man söker det Sanna, man äfven söker det R.tia och det Goda, och at: på samma gång man har aktning för sig sjelf och känner sitt värde, man äfven erkänner endras. Deiutosf kommer fridsamhet, och fred är Bldoingens mål, på samma gång som den är des3 medel; ty den vet att freden, fred vid ränsen, fred inom landet, fred i sinnet, ir det srsta vilkoret för mensklighetens, vare sig sl:gtet; eller individens, utveckling och framgåvg till sitt mål.