Aftonbladet – 3 november 1847, sida 3

por 0 HV 0 EA OR MA ) I giösa bok, som blifvit i fängelserummet inlemnad, eller att höja till Gud en bön om hjelp i Isin nöd! Han har att skatta sig lycklig, om , han undgår hugg och slag, och om oviijan hos Ide omgifvande stadnar vid att håna och ut;Iskratta honom. Och detta är på låpgt när icke det enda onda, som vidlåder våra fängelser, till I I följe af flera arrestanters hopfösning i samma -Irum. Utan sysselättning, utan utväg, enligt hvad nyss blifvit anfördt, att genom bön och läsning dsigligen hemta näring för sitt andliga lif, — hvad kan af dem annet väntas, än att ;Ide skola tillbringa sin tid med att meddela I hvarandra afskyvärda lärdomar och att uppgöra Iplaner för nya illbragder? Förrän fängelserna Iblifvit ombyggda i enlighet med principen af arrestanternas noggranna afstängande från hvarlandra, kunna inga betydligare resultater vinnas uti denna vigtiga angelägenhet: förbättrandet af fångar nes moraliska tillstånd. I Men med cellfängelsers inrättande är likväl lingalunda allt gjordt, som bör göras för fångars förbättring. Jemte under fängelsetiden lemInad nödig religionsundervisning och, om möjligt, daglig tillsyn och andlig vård, hvilket fångpredikanten i ett fängelse, der cellernas antal uppgår till öfver 30, svårligen ensam medhinner, behöfver fången — såsom en af Skyddsföreningens medlemmar i sin till bestyrelsen inlemnade skrift ganska sannt anmärkt — han behöfver styrkas i sitt bättringsuppsåt genom hoppet om en möjlig framsida förbättring af sitt forgliga öde, hvartill han annars tror sig ohjelpligt hemfallen. Han bör öfvertygas derom, att! det finnes menniskor som känna deltagande för! honcm, och som, när han öivergilver lastens. I väg, stå färdige att räcka honom en bjelpsam! hand. Han behöfver ock efter fängelsetiden bistånd i striden mot de många hinder och fre-: stelser, som lägga sig i hans väg, och som så lätt kunna föranleda hans återfa:l; — med ett ord: den fallne behöfver både uppresas och sedan! äfven stödjas vid sina första stappande steg, ait: ban icke må falla ånyo. Få torde bättre hafva lärt könna detta hans behof, än den som uppsätter denna skrift, och, som vid sin gjorda uppmaning till ett förbät-; tadt lefverne, så ofta från fången blifvit mött: med detta hemska svar: Hvad båtar det mig: att ändra mitt lefnadssätt? En gång fallen i förderfvet och straffad för ett lagbrott, finner jag alla dörrar, utom fängelsets, för mig stängdax. — När jag då fästat hans uppmärksamhet dervid, att nådens dörr likväl alltid af den evige förbarmaren hålles öppen för den ångerfulle! och botfärdige, har en Jljusstrimma väl tyckts! uppgå i hans inres mörka natt, men denna har snart blifvit qväfd af föreställningen om det hjelplösa tillständ, hvarom den ojäfviga verkligheten bittert påminner den en gång straffade! Han finner i allmänhet verkligen alla dörrar för sig stängda, utom fängelsets. Jag känner husbönder, som berömt sin tjenare för trohet, ordentlighet och flit, ja, till och med för ait hafva varit den pilitligaste och arbetsammaste.. de någonsin haft i sin tjenst; men som, då den! na tjenare fått stånda tjufrätt för oförsigtigt köp : af ett par skodon, hvilka honom ovetande va-! rit stulna och till hvilka han ej kunnat uppgifva säljaren, helt och hållet vägrat, för det han var straffad, att sedan åter taga honom i sin tjenst. Och detta är icke blott förhål!andet med hbusbönder. Till och med föräldrar, isynnerhet de på landet bosatte, hafva vägrat att mottaga sina egna barn, då dessa efter någon tids vistande i Stockholm blifvit förleåde tll något brott och här lidit straff. Men äro alla andra dörrar stängda för den frigifre fången, så står fängelsedörren så mycket mera vidöppen för honom. Begås ett brott inom hufvudstaden, så är ingen straffad person derstädes, om han också efter frigifningen icke gjort en mask för när, säker för att plötsligen, på misstankar, (det vill ofta säga: genom ett missledt nit), åter blifva inkastad i hikte, föri att sålunda finna återgången till sarohället så l mycket mera för sig spärrad och försvårad, och får han lyckönska sig, om ban derjemte vid! bäktandet undgår att med hugg och slag tvingas att påtaga sig det brott honom påbördsas, ) eller att se det lilla, han från lyckligare dagar) har i behåll, förskingradt. s Sannerligen är icke derföre Skyddsförenin-d gens verksamhet, i den riktning denna förening ! sig föresatt, så af behofvet påkallad, att, utan dess medlemmars nitiska samverkan, hvarje fallen sambällsmedlem kan, med allt för få undantag, anses för samhället för alltid förlorad, y i samma stund han träder öfver fängelsets trö-ld skel. a De tjenligaste åtgärderna för fångarnes återI8! förande till sedlighet och dygd samt de allmän-? naste och verksammaste orsakerna till deras) moraliska fall — äro tvenne ämnen, som tordel. snses hafva i denna uppsatts rönt ett oförtjent förbiseende. Men dessa ämnen äro af den vigt, le och det sednare derjemte af det omfång, attlv författarens rioga förmåga ansett sig böra vidlk deras behandling vädja till Skyddsföreningens t upplysta biträde. Stockholm i Aug. 4847. q P. M. Wallinder. )4 S— d KORRESPONDENSARTIKEL FRÅN MADRID. I engelska tidningen Daily News läses en) korrespondensartikel från Madrid, som sprider!n åtskilligt ljus öfver förhållandena vid hofvet lj kr Pp ; : 4 f 1 E 5