Aftonbladet – 3 november 1847, sida 2

mina )vasaller, — föreställ dig nu inga askfirgade troglodyter i leroch jordkulor, utan friska rödblommiga Pågar, och Gräbbor,, uti på säl silt sätt ganska pittoreska, om icke just så synnerligen smakfulla drägter, samt inhysta i rätt försvarligt beboeliga hyddor, ofta skuggade al en lummig bok och omgifvna af sin lilla trädgårdstomt, och du skall då — men hvar i Guds namn tog jag nu vägen? Jag ärnade ju bara tala om hur det goda folket älskar och beundrar mig, hur glädje och stolthet lifvar deras anleisdrag, då jag rosar, grisens fetma, klappar ungarnas lurfviga hufvuden och sväljer en bit af det svarta syrade brödet med ungefär samma smak som doktor D:s undergörande piller. — Käraste Elisabeth! Du måste komma hit och dela alla dessa förlustelser. Lidtofta tål väl, i mycket, ej jemförelsen med Öbynäs, men du skall veta att det varit vittne till mången allvarsam bardalek, och att stormklockan, som nu rufvar så rostig och stilla deruppe öfver de gamla tinnarna, fordom ialade eit mäktigt språk och med sin väldiga koppartunga sammankallade hela bygdens stridbara män till blodiga fejder, om hvilka du af min herre och man, den bästa och trognaste krönika öfver dessa tider, kan erhålla skildringar, som skola komma håren att resa sig — nej, detta dugde icke efter de i våra vederbörliga tupgter redan stå på ända — men lägga sig igen, af iutter fasa, på ditt hufvud. Jag nämnde min man — och det skedde så i en knapp vändning, som men säger, att det tål sina små kommentarier, på det din imagination icke må råka på villospår. Han är nemligen en högst stadig och respektabel person, icke förtänkandes honem en smula stolthet öfver Lejonkluernas bedrifter och förtjenster, och i följd deref en ytterlig omsorg om sitt anseende och sin hustru — också har ban den glädjen att icke i något enda fall se det förra bestridt och den sednare ogillad, du förstår: on fait enfin la reine et les honneurs par excellence et å ravir.... men, himmel! hvad hör jag! posten skall afgå — och jag — jag måste sluta midt i min egen segersåinglh (Forts. följer.)