Aftonbladet – 1 november 1847, sida 3

I obestridliga axiomer uti både statsrätt och natur rätt, att han tycker, det en vidare utläggning hära vore lika förödmjukaride som öfverflödig. Om vi nu återgå till principen för den enskilde representantens pligter, så kunna vi åter icke finna någon giltig grund för dess befogenhet att ockra med denna representationsrätt, d.v.s. att hembjuda den åt hugade spekulanter; utan att, såsom vi ofvan nämnt, dess lika ovilkorliga som heliga pligt är, att antingen afsäga sig denna rätt, om han icke sjelf vill begagna den till förmån för en värdig och af nationen erkänd kandidat, eller ock fylla denna pligt så vidt han förmår. Icke desto mindre finner man nyligen af de allmänna tidningarne, att friherrlig riksdagsmannarätt, d. v. s. ett af nationen anförtrodt heligt värf, offentligen utbjudes, liksom annat gods, åt — förmodligen — den mestbjudande. Ensamt detta faktum är tillräckligt för att bevisa olämpligheten af adelns närvarande representationsrätt; ty den familj, som icke bland sina ättlingar eger någon känd kapacitet att föra dess och nationens talan vid ett riksmöte, har otvifvelaktigt ådagalagt sin obehörighet till detta heliga värf, och borde visserligen anse för högsta skymf att fläcka sin vapensköld med så tvetydiga begrepp som dessa, om både riddersmannaoch riksdagsmanna-pligt och ära. — 2 — Ofta hafva anmärkningar och klagomål blifvit anförda öfver den hårdhet eller vårdslöshet, som äger rum vid fångars forsslande, och hvarom stundom berättas detaljer, som gifva anledning att betvifla det denna menskligbets sak bevakas så som sig borde af dem, som skola tillse att författningarna i detta bänseende iakttagas. Ett bidrag till detta ämne lemnas i nedanstående till Red. insända artikel, hvars innehåll, enligt hvad till Red. är uppgifvet, kan lagligen bevisas. Tid efter annan hafva i allmänna tidningarne klagomål blifvit förda öfver det sätt, hvarpå transporter af fångar från stadens och länets häkten verkställas, hvilket för det mesta sker på ett sätt, att man, vid betrektandet af de afgående transporterna, möjligtvis kan föreställa sig att de underordnade på eget ansvar våga sålunda behandla medmenniskor, hvilkas rättigheter äro så begränsade, att de, som äro dem tillagda, i sanning ej tåla vid att ytterligare godtyckligt indragas. Fredagen den 29 dennes afgick t. ex. från länets transportfängelse här i hufvudstaden en transport af.13 fångar, eskorterade af gevaldiger Nylin och ett extra biträde, jemte tvenne skjutsbönder, en summa af 47 personer (isypnerhet i detta väglag), hvilka alla färdades efter 5 hästar, ehuru skjutsreglementet ålägger fångföraren, för ett så stort antal personer, att hafva 8 hästar. Om nu redan detta är något anmärkningsvärdt och vittnar om en dålig kontroll å de afgående transporterna, så gäller detsamma i ännu högre grad om fångarnes beklädnad, enär en del af dem icke ens voro försedda med de vanliga s. k. fångkapporna, som för deras skyddande till helsa och lif under en längre transport vid denna årstid torde vara nödiga. Dessutom sutto å ena vagnen trenne fångar instufvade i sjelfva vagnskorgen, ehuru fångförarne äro ålagda att för dem å vagnarne anbringa siten. Då en landsgevaldiger finnes, i hvars åliggande det ingår, att öfver afgående fångtransporter föra ordentlig kontroll, dertill han äfven efter ofta skedda anmärkningar särskildt blifvit, vid tjenstens förlust, förständigad, så synes det häraf, att han, ehuru närvarande vid transportens afgång, i allo åsidosatt denna sin skyldighet, hvarföre det kan vara skäl att på detta sätt påpeka det anmärkningsvärda förhållandet.n