Aftonbladet – 1 november 1847, sida 2

högakta det redliga sträfvande efter det sanna, det lifliga nit för konstens integritet, hvaraf hr G:s kompositioner bära en så omisskännelig stämpel. Men ju aktningsvärdare sträfvandet är, desto mera måste man beklaga, om erkännandet af den rena viljan blir dess enda frukt, om det eftersträfvade målet står utom området af kompositörens krafter, och det var med dubbelt nöje vi funno hr G:s prestationer vid detta tillfälle synas antyda ett betydande närmande till detsamma. Man har ej utan sköl förut i hr G:s arbeten anmärkt någon enformighet, en viss matihet i uttrycket, som nu tycktes hafva lemnat rum för en bestämdare karakteristik och i allmänhet mera mångfald. Äfven finner man nu i stället för de längder, som eljest ej voro sällsynta i hr G:s musik, mera koncision och energi, samt öfverhufvud mera beherrskning af formen. Dessa iakttagelser gjorde vi isynnerhet uti hr G:s Messa, hvaraf större delen gafs vid detsa tillfälle, och som onekligen innehåller åtskilligt intressant, så vidt man efter en gångs åhörande och utan speciellare kännedom af partituret kan bedöma detta arbete. Visserligen motsvarade det icke alla de fordringar man gör af en sådan komposition — oberäknadt svårigheten för en protestant att uppfatta och återgifva ämnets djupare betydelse — dock kunde man lika litet misskänna en ädel religiös anda, som ett i afseende på stämdisposition och harmoni ofta rätt iotressant arbete i denna komposition. Öfver instrumentalbehandlingen kunna vi ej yttra något specielt omdöme, emedan orkestern — som förnämligast bestod af amatörer och artilleriets musikkorps — endast var ofullständigt besatt. Såsom mest lyckade anse vi körerna Gloria, Quoniam tu Solus Deus och äfven Sanctus; mindre tillfredsställde oss deremot qvartetten Qui follis och Agnus Dei (tenor-solo). Hr Gilles messa utgjorde konsertens andra afdelning. Den förra omvexlade med vokaloch iostrumentalnummer, alla i allvarsam styl, af åtskilliga författare. Början gjordes med Glucks grandiöst enkla ouvertyr till Alceste, arrangerad för strängqvartett och orgel. Man bade äfven anbringat åtskilliga messingsinstrumenter af nyare uppfinning, som imedlertid ej ville passa riktigt i denna komposition. En trestämmig sång ur hr Gilles bekanta Stabat Mater vann mycket bifall i anseende till sin vackra melodi, sin goda hållning. Tvenne herrliga körer ur en messa af Cherubini (Crucifixus) och ur Mozarts requiem (Lacrymosa) förekommo äfven, men kunde i sitt nuvarande isolerade skick mnaturligtvis ej göra sin behöriga effekt. — Ur Beethovens verldsberömda septett gafs adagiot, arrangeradt för strängqvartett, orgel och tenortuba. AÅrrangementet gaf ej någon riktig tillfredsställande bild af originalet, och tuban syntes oss isynnerhet ej lämpligt anbringad vid detta tillfälle; dessutom tyckte vi oss märka, att kompositionen undergått en och annan förändring, som ej heller lände till dess fördel. — Slutligen förekom ock en märkvärdighet, som ej ofta är synlig på våra programmer, nemligen en sonat af Corelli för stränginstrumenter och orgel: en komposition af hög ålder, förmodligen från 4690:talet, då denne mästare skref sina bäsa sonater, Corelli (död 1715), Tartinis föregångare, förvärfvade sig stora förtjenster om violinspelets kultur, cch hans eget spel skall isynnerhet uti dessa sonater och de ej mindre berömda Concerti grossi (för 2 violiner och violoacell med qvartettackompagnement) varit af ett oemotståndligt behag; men hans sält att utföra dessa verk har gått förloradt, och detta i förening med den för våra öron främmande formen måste i alltför betydlig mån för en nutidens publik försvåra uppfattningen af dessa arbeten. Uti den ifrågavarande sonaten anmärktes imedlertid en serdeles vacker inledningssats, äfvensom i det följande ett ypperligt harmoniskt och kontrapunktiskt arbete, och säkerligen har hvarje grundligare musikvän funnit sig intresserad af detta nummer, åtminstone såsom konsthistorisk apparition betraktadt. Om exekulionen vid denna konsert vilje vi ej särskildt yttra oss, dels emedan den till en sior del skedde genom dilettanter; och dels emedan tillfället att repetera lärer varit temlisen inskränkt. UU Sm Lava SL et .