Aftonbladet – 1 november 1847, sida 2

Bye rt nr Ra ant AO ARE SARA OPINIONSMIDDAG I KALMAR. Onsdagen den 20 sistl. Oktober gafs på stadshuset i Kalmar en subskriberad middag, arrangerad, såsom Calmarposten för den 23 förklarar, för att offentligt uttrycka en gemensam tanke om behofvet af en hela läroverket genomgripande reform. Det var således, hvad man också sjelf på stället kallade det, en opinionsmiddag,. Inbjudningen till subskription var undertecknad af medlemmar från åtskilliga samhällsklasser, såsom kammarrättsrådet Sylvander, landssekreteraren Engzell, handlanderne Sjöstedt och Meurling, fabrikör Lidman, källarmästaren Lundqvist, bokhandlaren Wåhlin, magister.Sylvander och komminister Hoflund. Subskriptionen omfattades, trots dess missöde hos länets tvenne högsta auktoriteler, med lifligt intresse, så att öfver 70 personer, hvaribland nästan alla. skolans och flera gymnasii-lärare, deltogo i tillställningen. Man hade äfven inbjudit ortens blifvande riksdagsmän, och af desse infunno sig baron A. C. Raab, handlanden Sjöstedt och bonden Jonas Pettersson från Qvilla i Södra Möre. Salen var smakfullt prydd, på ett sätt, som Calmarposten, hvarur vi hemtat notisen, utförligt beskrifvit, och till hvilken vi således i detta fall hänvisa. Såsvm talare vid tillfället uppstodo rektor Dahm, baron Raab, collega scholw magister Sylvander, kongl. sekreteraren Key, gymn. adj. mag. Sjöstrand m. fl. Vi anse oss göra våra läsare både nytta och nöje genom anförande af utdrag ur talarnes framställningar, hvilka till en del voro mycket lyckade, och säkert skola finna genljud öfverallt i Sverige hos hvarje för den stora frågan om vår, bildnings framtid intresserad fosterlandsvän. I sjelfva verket torde denna händelse kunna anses ganska vigtig sisom utgångspunkt för meningars offentliga uttalande vid så kallade opinions-banketter; något, som i andra Europeiska länder länge varit i bruk och ofta med stora följder. Ovännerna af en stigande upplysnings allmännare spridande och af en bättre framtids beredande för flere än nu, utskrika väl dylika fester såsom ingenting betecknande, emedan, enligt deras förmenande, det blott skall bero på vissa orolighetsmakare att samla folk och sålunda mtiilställa en offentlig mening af hvad slag som helst: Denna jargon föres i alla länder af ultrasidans män, så väl i politiken, som i kyrkans och skolans frågor. Men att saken hvilar på en djupare grund, bevisas bland annat deraf, att man alldeles icke kan tillvägabringa några talrika och störa föreningar, banketter, subskriberade middagar o. s. V., utan för sådana tänkesätts uttalande, som utgöra den progressiva tendensens. Härpå hade man ej längesedan lysande exempeliFrankrike, då, efter den stora reformbanketten på Chateaurouge, Journal des Debats ville nedgöra dess betydelse än med satir, än med allvar, påpekande att antireformisterna lika väl kunde göra opinionsmiddagar, hvilket likväl uteblef såsom omöjligt att bringa till stånd. Det är nemligen visserligen gilfvet, att reformernas motståndare äfven kunna bjuda hvarann tillsammans för att äta, dricka, tala, och till och med sjunga; men det inskränker sig då blott till deras. individuella kategori, således utan betydenhet för samhället. För att förtjena heta en opinionsmiddag,, måste den vara af karakter att omfattas af allmänhetens stora cech lifliga intresse i det hela, enär den icke eljest uttrycker någon offentlig och allmän mening. Sådant visar sig också förhållandet bafva varit vid detSRA RN ra RASEN EEE NN MYE NRA ET