Aftonbladet – 30 oktober 1847, sida 2

Jast vara ett slugt sätt att kringgå dem och få stadna qvar vid statsrodret. — Det i Rom uttommande engelska bladet tror icke, att insurgenterna låta afspisa sig med hvad som nu erbjudes dem. Invånarne i de vilda trakter, som höjt upprorsfanan och med oväntad djerfhet och lycka fäktat mot de väldisciplinerade neapolitanska tropparna, likna icke — menar det — hufvudstadens fega l:zaroner. Väl utmärka sig Neapel, Capua och Campanien genom ett dem eget modlöst pack till folk; men så är ej förhållandet i konungarikets sfligsnare bergsbygder. Invånarne der slögta på det fordna Italiens tz3ppraste stammar, Bruttierna, Apulierna, Daunierna, Samniterna, allt kraftiga och krigiska menniskor; och på själsegenskaper har ej heller varit brist derstädes, all sedan Cicero, Marius, Ennius, Sallustius, Vitruvius, Ovidius, Horatius 0. s. v. utgi go derifrån, att beberrska, upplysa eller hänföra den öfriga verlden. Öfver insurrektionens framgång råder i neapoliranska konseljen den högsta bestörtning; nyligen vände sig konungen till och med till påfven, för alt utverka en bulla mot insurgenterna. Pjus IX skickade då dit sin: frände Pietro Ferretti, och fordrade amnesti och konstitutionella medgifvand2r, såsom vilkor för sin mellankomst. — I Neapel var styrelsen icke mindre missnöjd med den engelska eskaderns förväntade ankomst. Man hade redan vant sig att se den franska manövrera i viken, och trott sig upptäcka, att den icke åsyftade annat än manövrer: också hann ryktet om den engelska flottans annalkande knappt att sprida sig, innan den franska lyftade ankar på fullt allvar, och drog sig undan till Livorno. Om lord Palmerston tror man deremot, alt han, för att tydligt visa sig från en helt annan sida än Tuilerie-kabinetitet, ärnar yrka framåtskridande till hvad pris som heldst;; och historien om sicilianska svafveltuilen, för ett par år sedan, är ännu i friskt minne. Konungen trampade då en engelsk depeseh under fötterna — icke i figurlig utan bokstaflig mening — men dagen derpå underskref han en förödmjukande traktat och beviljade den åt de brittiska köpmännen fordrade skadeersättningen. Dercna underbara förändring tillvägabregtes ganska enkel, derigenom att amiral Stopford kastade ankar inom kanonhill framiör de tre kongl. palatserna vid neapolitanska viken. RYSSLAND. Bland de sednast af kejsaren stadfästade domslut af generalauditoriatet omtalas det, hvargenom den såsom subaltern vid garnisonsbata!.onen i Wologda anställde adelsmannen Felix Sawachsky fråndömes adelskapet och införli:vas med kaukasiska armekorpsen, derföre ait hon a ffallit från romerska trosbekännelsen, hvari h.n är född, och öfvergått till den från grekiska kyrkan affallna sekten Duchoborzerna eller Molosanerna,. Denna sekt är gammal i Ryssiland och utvecklade sig redan i början af 17:de urhundradet, samt utbredde sig ganska vidt, utan att likväl finna anhängare bland de förnäma. Kejsar Alexander tillät den slutligen, år 4804, att bosätta sig på Krim i distriktet Mebpol; der uppstodo hastigt nya buningar, och anbängarne blefvo flitiga och välmående jordbrukare; kolonien räknade för några år selan 3000 invånare. Sekten kan anses för den rekiskt ryska kyrkans rationalister; derföre passar den illa in med ryska systemet, cch proselyter kunna icke vinna vederbörandes bifall. Namnet Duchobo:zi (andliga kämpar) hafva de derföre att deras tro grundar sig bufvudsakligen på förnuftet. De sätta intet värde vå grekiska kyrkans yttre ceremonier, prakt och formaliteter; de förkasta helgonens tillbeijande och förv:sa helgonbilder ur sina kyrkor; dopet och nattvarden fö:klara de symbvliskt; ed vilja de icke aflägga, och under fastan förlara de mjölk (Moioko,) hvaraf de fått sitt andra namn Moloktaner. I politiskt afseende yrka Duchuborzerna den betänkliga läran, att endasi 3ud är menni-kans herre och domare; någun ordisk myndighet gifves icke. TURKIET. Till den 6 Oktober hade koleran utestängts rån Konstantinopel; den bade då äfven begynt ftaga i Trapezunt. — Ännu visste man icke huru någon förlkning med Grekland skulle tillvägabringas; men genom hindren för grekiska sjöfarten led äfven den turkiska handeln. sins