SEM TTazaxazx:Bxx AR mande glömma honom, sam var färdig att offra lif och blod för ett enda om henne fäldt lättsinnigt utryck. Sidan var anledningen till min närmare bekantskap med Pablendo:ff, ehuru ej Elisabeth bör vea detn T:ll en början får jag säga dig,, genmälte den ännu alltid uppreade amiral n, att du ej må irbilla dig, det du vore den förste, ty Elisabeth har redan gifvit bort fler korgar, än du hört talas om i all din dar, och för det andra så vill jag väl fråga bur du kunde understå dig att tala illa om ett fruntimmer af familj, som du inte ens kände? Sådant, min kära brorson, skulle både din salig far och jeg i vår ungdom hafva ansett befläcka våra egna namn — och är ovärdigt bandladt.n Oakel gör mig åtminstone i detta fall orätt, återtog Albrech!, och jag vågar tro att mina begrepp om heder ej äro raiudre stränga än onkels, skulle vi än skilja oss Ltet i deras tillimpning. Det var icke jag som talade om Elisabetb, eller rättare sagdt om fruntimmer i allmänhet, hvarunder äfsen hon slutligen blef iubegripen, ulan några andra unga kamrater, hvilva vid ett muntert tillfalle gjorde det, lättsinnigt eller rättvist, det kommer 2n på hvars och en3; eget omdöme cch erfarenhet. Axel! Pahlendorf ensam upprädde som do i hans! tanke förorittades målsman, och då man trot-! sad2 borom att konna upivisa ett enda exermpel, uppgaf kan, dock utan att säga hennes) namn, sin cgen alskarinn, på hvars trohet cch dygd ban både ville I fva och dö. Alla strat. tade åt bans stoda bhoro svara cnk lekens skoulgos e, c j insau fåt smakari: ceh ju fasture ban irodde, ju oförsyntare: skulle Lan ock bifva bdragen, byarom en och hvar a dem sjeltva vile åtoga sig att ölverbevisa honom, så framt de blefve bekanta för den sköna, m. m. d. tills den i börj:in gycklande ordstriden blef skarp och allvar:am.