Aftonbladet – 27 oktober 1847, sida 1

i — MTill exempel? rade majoren med ett misstroget smileende. xFill exempel, härmade den förgrymmade gubben, röken Elisabeth Gyllenbrand, en klenod, hvars skotvårg du ej är värdig att upplösa, efter en så oförlåtlg blindhet. Har du något att invända mot en sådan flicka, mån tro? — pVisst ice, min vördade onkel, kusin Elisabeth tycks i sanning Vara cn utmärkt qvinna, till och med mer in at jog kan bli kär i benne som i andra, det vill söga flyktigt och för mitt nöjes skull; ty hon har någo, med all sin hjertLigbet, som håller en tillbaka och som jag ej ält förstår mig på — hon är mig. med ett rd, för högtidlig ceh al:varsam. Afven med ra alt ådiaga mig onkels ytterligare mi snöje miste jag derföre bekänna, att en bflig, lekfull karakter öfverenss:ämmer bättre med min smak och mina vanor, i fall ag Någorsin skulle tänka på att gifta mig; och för öfrigt hyser troligen kusin Elisabeth sjelf i detta ögonblick, om ej af samma orsak, dock lika mycken motbjudelse som jag för alla äktenskapsförslag, ty — men anledningen torde ej heller vara onkel obekant?n Ah, snick, snack! den der strunten med pojken, som kanske dog af lutter förskräckelse för kulor och krut, innan han ännu var torr bakom öronen, vill jag aldrig höra talas om. Flickan är för mycket förståndig att gå och sucka och uppoffra sitt köns ädla kallelse för en barnslighet, ty annat kan man ej kalla ett förhållande, som blott ägde rum i kolt-åren, och du vore, tamejfar, den största stackare som sett i ett par vackra ögon, om du inte kunde utplåna det intrycket för ett pylt och varaktigare, båll du mans det tillgodols sDen pojkena, vet onkelv, svarade Albrecht, med vacker förtrytelse, var sannerligen värd att minnas ooh älska, och ehuru jag alltid lärt mig tvifla på qvinnotrohet, ville jag grna för hans skull tänka mig Elisabeth bättre än så, att hon, likt andra, kunde för den förstkom