Aftonbladet – 27 oktober 1847, sida 1

veta om du redan har träffat ditt val,. eller ännu är fri?) j Så fri, min bästa onkel, som det är möjligt att varan, genmälte Albrecht, och troligen kommer jag aldrig att uppoffra denna frihet.n Ett moln, lika oväntadt som Albrechts tillägg, uppstod plötsligen på gubbens. panna. Jag kan säga, inföll han temligen kärft, i fall det sista skall vara vishet som talar af din mun, torde jag få anhålla om en och annan liten utläggning. Mer än gerna, om min onkel så befaller och har tålamod att höra det, svarade Albrecht frimodigt, ty jag fruktar att då blifva något vidlyftig. Den der äktenskapliga sällbeten, som hela verlden predikar så Vackert cm, och icke milliondelen känner, ifall de ville vara rätt uppriktiga, har jag ganska grundade anledningar att betvifla. Onkel vet bäst, att icke mina egna föräldrar voro lyckliga, och dylika exempel, både närmare och fjermare, hafva, med sina mångfaldiga orsaker, öfverallt omgifvit mig. Ett så kalladt förnuftigt — det vill alltid med andra ord säga: egennytligt — giltermål, blir dock, förståndet till trots, en uppenbar dumhet, ty att för en eländig beräkning, den må nu vara hvilken man behagar, låta likt galerslafven sammansmida sig med en annar, i bojor, hvilka endast döden skall lösa och hvilkas tyngd ökes af så många oundvikliga cmsorger, förtretligheter och besvär, då man ensam och oberoende behöfde, jemförelsevis, så litet för att lefva bekymmerslöst och gladt, med friheten till bundsförvandt och nöjet till mål, det kan väl aldrig, rätt betraktadt, anses för att handla lefnadsvist eller skarpsinnigt? Och om kärleken, som man kallar den, kommer med i spelet, är det ju ännu värre? En derpå grundad oupplöslig förening är detsamma som att rent af begå en galenskap, i hvilket annat sinnesrus som helst. Kärlek finns ej till sådan som poeter beskrifva och barn eller narrar föreställa sig den. Jag har varit kär väl hundra gånger, och kan sä