Aftonbladet – 26 oktober 1847, sida 3

NN — Nej, bästa major, blif då inte ond öfver så litet! ropade hon och sprang efter till dörren, men den var redan i lås. Det var en krabat sade den öfverraskade Annette, han lär minsann inte förstå sig på narri, och bäst gör jag i att vara försigtig. Så vacker och så stolth tillade hon, eftersinnande, och den som nu vore fröken — då — då! Men — hur var det? bade jag ingenting att uträtta härinne? Nej, verkligen! jag gick ju bara hit för det jag visste — tyst! hvem kommer? Hennes nåd — Gud tröste oss! Hvad gör du här, Annette? frågade amiralskan, förvånad. ,Du wet ju jag ej tycker om, att du onödigtvis springer ifrån din. båge, ty sådana arbeten skämmas så ofantligt lätt g-nom att så der lemnas och återtagas. Förlå!, goda hennes nåd, men jag trodde fröken var qvar här nere, och villa just bedj: henne komma och se på den gröna schatterin: gen, som jag fruktar inte blir riktigt vacker och som... . Jaså, mitt barn, då gjorde du rätt, men frö ken är säkert på sina rum, eter hon icke fina här. Har du ej eller sett till majoren ? Nej, svarade, Annette, utan att rodna, ho nom ser jag ej ofta skymten utaf.n . I pDet är kanske också bäst för dig, milt kär Ibarn,, sa3 — iralskan vänlgt, och du ördfli ltigt b.djar Lu. 4 att skydda din ungdom oc loskuld för frestelser, ty ett vackert utseend kan föra en i många faror. Jag känner int . vår brorson, men han är ung oeh tör väl likn -landra karlar vid den åldern, hvilka icke plig akta för rof att bringa en stackars oerfaren flic