Aftonbladet – 26 oktober 1847, sida 2

jag följaktligen kan bemäktiga mig den nyss så öfvermodigt erbjudna monarkinnan. Förlåt! sade Elisabeth tankspridd, i det hon drog tillbaka, jag tar då heldre tornet med löparn. Det var också precist hvad jag önskaden, inföll Albrecht triumferande, ty derigenom får jag schack och reinel Jag ser det, och drottningen är objelpligt förlorad, men hvarföre icke då så gerna taga henne nyss?, Emedan det hade stridt icke allenast emot galanteriets, utan äfven emot spelets reglor, som göra det ogildt om man sätter kung eller drottning i pris; men min nådiga kusin är verkligen i allt märkvärdigt distraite denna gång. Schack igen! — det bjelper ej — jag måste taga bästen, och då är det matt, matt, min bästa kusin Elisabeth, så vacker matt som det är möjligt, med bara fyra pjeser borta. Nå, hvad sade jag ock, när vi började? Nu går jag genast och utmanar onkel! Nej, gå ej än, sade Elisabeth med en för henne ovanlig häftighet, jag bar föresatt mig att i dag tala vid kusir, och det skall äfven ske — dröj derföre ett ögonblick Albrecht satte sig åter, med något förvånad min. Jag bar länge sökt efter ett tillfällen, började Elisabeth, men är så ovan vid omsvep. att jag ej funnit det, och går heldre rätt fram tillväga. Jag vet att kusin såg eller kände en barndomsvän till mig, som föll i sista kriget, och jag önskade få höra något närraare derom. Säkert behöfver jag ej nämna hvem jag menar ? Axel Pablendorff förmodeligen ?, svarade mas